Shosan vad längesedan...
Tjenare, det var ett tag sen man var aktiv här. Har inte suttit så värst mycket vid datorn och har haft mycket att göra och så, då blir det att bloggen blir drabbad...Men nu , tänkte jag uppdatera...
Kan ju börja med att berätta att jag har börjat på Counstruction College, gått där i snart 3 månader, och går på byggprogrammet där, och trivs jätte bra...Känns som jag kommit in på det jag verkligen vill. Det känns väldigt bra också.
Så, hur har jag ändrats som person detta året? Jo, jag har blivit mognare, tänker inte allt lika negativt längre, och tänker nästintill alltid positivt, jag har blivit en glad och positiv människa. Allt är bara toppen nu. Förutom hemsituationen, men det finns väl ingenting att göra något åt det...det får bli klart när det blir klart...Känns bara så sjukt deppigt att det tagit så himla lång tid menar, ( okej nu ska jag inte gå in på detalj) men det var ändå , ja vad kan det va? 2 år sen? dom skiljde sig, och bor fortfarande tillsammans, varför kan inte allt bara bli klart så både mamma och pappa kan börja om med sina nya liv. Jag står inte på någons sida, men jag vill att min mor ska få leva ett nytt liv, t. ex jag skulle bli så sjukt glad om hon fått ett nytt jobb och få en ny lägenhet och att hon nån gång inom sin framtid träffa någon ny. Den mamma vill jag se den lyckliga mamma. För varje dag som går, jag har kanske inte visat det så bra men jag går runt varje dag och är orolig för vad som kommer hända med henne i framtiden kommer hon kunna få ett nytt jobb? Kommer hon få en ny lägenheter?Aja, framtiden får visa vad som händer...
Och kärleken den bara flyter på...Snart 8 månader med Jessica. Det känns underbart. Jag vet att det hoppat fram och tillbaka för oss, vi båda har gjort saker vi ångrat, vi båda har knäckt varandra...Men ändå har vi stannat kvar vid varandra, och om folk tvekar på oss, bryr jag mig inte om, bara så länge du och jag inte tvekar på oss, för det gör vi inte, det vi har kallas äkta kärlek, för vem egentligen hade pallat med det jag och jessica gått igenom tillsammans? Inte många, kanske en på miljonen? Jag kommer förevigt stå vid Jessicas sida , vad som än händer, för att citera en kompis "Ett förhållande är inte perfekt, när den är på topp, ett förhållande är inte perfekt när man aldrig bråkar, utan kärlek är perfekt när båda har det dom vill ha" Och jag och jessica, har verkligen det vi vill ha...Eller? Om jag inte velat ha det vi har, hade jag inte stannat kvar men nu är detta vad jag vill ha, så varför ska jag lämna henne? Lämna något jag vill ha? Aldrig. Jag älskar henne över hela mitt hjärta, ingen tjej, har någonsin, brytt sig så mycket om mig, som jessica gör, hon verkligen krigar för att hjälpa mig och stötta mig. Aldrig har jag fällt glädjetårar förr, men det har jag gjort för Jessica. Tveka på min och jessicas kärlek, hur mycket ni vill , men så länge jag och jessica inte gör det, kommer det vara jag och jessica livet ut.
Älskar dig jessica <3
Och bowlingen , vet inte hur jag ska förklara... och vill heller inte ta upp det öppet om hur jag känner för framtiden...Vet inte ens om jag har lust att snacka om det alls...Vill bara ta min tid...tänka igenom på vad jag vill...
Annars har jag inte så mycket mer att berätta...
Hoppas ni läser och kommenterar...
Ta dagen som den kommer fast nästa dag är likadan
// Nerbring
