Det har aldrig känts så bra som nu...
Ge mig sommar och Åhus igen! Jag som person: Åsikstfull, Tankespridd, Positiv, Glad, Omtänksam, Känslosam, Skämtsam, Livsnjutare. Hur ser ni mig som person? Skulle vara kul och höra det :D
Mitt liv har aldrig känts så bra som det gör just nu. Ekonomin börjar ordna upp sig, tack till min bästa vän Simon Lindh. Och det känns skit bra. Äntligen ska jag få ordning på den jädrans ekonomin, det är bara februari som kommer bli tuff, men sen släpper det i Mars igen. Och då ska jag helt och hållet fått ordning på min ekonomi, har en budget jag ska gå efter. Istället för att bara slösa på pengarna. Tack igen för hjälpen broder min <3
Skolan, har jag en plan för att fixa, och det känns skit bra det med. Jag ska kämpa! Det blir tufft, men jag är en Nerbringare, så jag klarar det med :-)
My life feels like na na na naaanaaa.
Jag längtar till den 16 mars, jag längtar till den 8 juni och jag längtar tills vi åker till Åhus igen. Jag har ett spännande år framför mig. Och har så mycket och se fram emot.
Den 16 mars fyller jag 20, jag lämnar tonåren. Och den 8 juni tar jag min efterlängtade student. Som jag som sagt, inte trodde jag skulle göra. Men jag har kämpat mig dit. Och nu är jag snart i mål. Sen är nästa steg att få jobb och sen flytta hemifrån. Och körkortet får vi inte glömma. Väntar på de förbaskade körkortstillståndet, seriöst hur lång tid kan det ta? Varför drar dom ut på det så länge? Vad är det som utreder? Är det en mordutredning eller? Man börjar undra...
Det enda som jag tycker fattas i mitt liv, det är kärleken. I feel so alone.
Men tack vare jag har stort tålamod just när det gäller kärleken, så deppar jag inte.
Är inte desperat om man säger så.
Men man saknar ju närheten.
Å andra sidan, så är jag rätt blyg av mig när det gäller och påbörja en diskution med en tjej jag fått upp ögonen för.
Men det handlar väl om självförtroende. Man måste väl älska sig själv innan man älskar någon annan?
Ni som känner mig, kanske inte ser mig som blyg, men när det gäller sådant, så är jag faktiskt rätt så "tillbakariktad" eller blyg som jag sa.
Kanske för att jag är försiktig, så jag inte kommer bli sårad igen.
Eller så är jag rädd för att bli nobbad helt enkelt.
Jag vet inte, och man vill kanske inte ha svar på allt?
Jag tar det som det kommer. Har inte bråttom.
Puss på er alla. Nu ska jag sova, klockan är ställd kvart i 6 imorgon bitti för att brottas med mig.
Vem vinner, jag eller klockan?
Natti natti!
/ Alexander Nerbring
Sjukt härligt
Fått ett nytt schema från skolan. Onsdag torsdag fredagar är det praktik som vanligt. Måndag går jag från 8:00 till 11:30 sen tisdagar från 9:25 till 11:40. Sjukt chill. Mycket tid över till plugg och träning. Ska ut och jogga med bästa polaren Simon imorgon. Ska bli sjukt skönt och komma igång med träning igen. Det var längesedan.
För övrigt har jag ingenting och skriva om nu men det kommer kanske ikväll så håll ögonen öppna.
:).
/ En riktigt glad Alex :D
Svenska eller inte svenska killar...
Har tröttnat på den diskutionen, "svenskar killar är tråkiga" bla bla bla...Det har absolut ingenting med att göra var man kommer ifrån...En turkisk kille kan vara lika tråkig som en svensk kille.
Det handlar om hur killen är som person, inte om han kommer från Sverige eller något annat land.
Så snälla söta rara flickor, sluta säga att killar är tråkiga bara för dom kommer från det land vi bor i.
Om jag skulle varit tråkig, så har det som sagt inte och göra med att jag är Svensk.
Det har och göra med hur jag är som person.
Det samma gäller oss killar, vi ska inte säga att en tjej är tråkig beronde på vilket land hon kommer från.
Är hon tråkig, så är det för hennes personlighet och göra.
Gick förbi mobilias busshållsplats idag när jag skulle till kombihallen. Totalt jävla förstörd, alla rutor sönderslagna. Ligger glas runtom hela busshållsplatsen. Varför gör man en sån sak? Vad tjänar man på det?
Är det så svårt och bara låta det vara? Förstår man inte att det kostar pengar på att laga alla sönderslagna rutor, och rutor är inte det billigaste. Dem pengarna behövs till annat.
Stör mig varje gång jag ser en ruta sönderslagen. Det är fan inte normalt beteende.
Skulle vilja se någon slå sönder era rutor, hur roligt kommer ni tycka det är att lägga pengar på en ny dyr ruta?
Pengar som ni kunde haft till annat.
Världen hade behövt mer kärlek. Det är allt för mycket hat idag.
För mycket blod går till spillo för bagateller.
Är man inte överens, varför bry sig, varför inte gå vidare och hålla sig till era vänner?
Istället för att skjuta, knivhugga personen som du stör dig på?
Var har respekten för folket tagit vägen?
Det blir svårare och svårare att blogga, har svårt för att improvisera vad jag ska skriva om.
Men det fixar sig nog allt :-)
Helgen har varit awesome med underbara vänner.
Framförallt gårdagen, förfesten hos Simon, sen vidare till Happy Bar.
Awesome! Idag är man sliten och matt och har bara chillat.
Först kombihallen och kollade på Simons korpen match.
Och där träffade man på en man inte ville se. Men det var bara och bita ihopa och låtsas att han inte var där.
Sen stack jag hem till Simon och åt med hans mor och far.
Och till sist chillade vi framför teven.
Nu avslutar jag denna helg med att gå och lägga mig. Och imorgon kommer det en ny vecka, en orörd vecka.
Nya möjligheter med andra ord :)
" Vad som inte dödar dig, blir du bara starkare av"
Godnatt! / Alex Nerbring
Uppskattning
Skolfotot från trean
Tjena moss alla ni där ute.
Hur är det med er?
Vi börjar som ni säkert vet, gå mot ljusare tider igen, även om vi inte haft någon riktig vinter.
I alla fall inte här nere i Malmö. Men jag klagar inte, även om det hade varit mysigt till en viss del.
Vad ska man skriva om idag?
Hur min dag har varit? Den har varit jätte bra! Verkligen jätte bra =)
Först vaknar man klockan 6, efter att ha sovit i ungefär 2 timmar, för att åka till praktiken.
Skulle lägga golv idag, och det gick sjukt bra faktiskt, även om jag bara sovit 2 timmar så var jag pigg och
var på tårna. Det är så det ska vara, även om man haft en sömnlös natt, så är det bara att bita ihopa och kämpa.
Du tjänar mycket på det. Inte vika ner dig för att du är jätte trött. Visst, jag förstår och vet, att man är trött
om man bara sovit 2 timmar på en natt. Men bit ihopa och klara av dagen, så kan du ta de lugnt med gott samvete och gå och lägga dig tidigt på kvällen så du får sova ut, så jämnar det ut sig vettja :)
Hur har er dag varit? Bra? Dålig? Varför har den varit dålig? Varför har den varit bra?
(OBS, Texten här nere är lång, men texten betyder väldigt mycket för mig. Läs och kommtera. Jag vill komma med ett budskap!!!)
Hade tänkt skriva lite mer om mitt förflutna. Igen. Men ska virida det till det positiva detta inlägg =)
Mitt liv har som ni säkert redan vet, varit kantad av motgångar. Redan i årskurs 1.
Började med lärarna...Dom ville anmäla mig till socialen, och få mig till en särskola, där undrar jag nu i efterhand, Varför? Är dom dumma i huvudet? Jag är fan inget särbarn, inget illa mot dom som är det, men jag var verkligen inte det.
En dag minns jag speciellt, jag mådde illa, spydda och kände mig febrig, och gick direkt till min lärare och sa att jag inte kunde vara kvar, för jag spydde...Men läraren tvingade mig kvar. Och klassen småskrattade åt mig, även om vi var små, vi gick lixom i 1an, men jag spydde och kände mig febrig, visste knappt vad feber var då. Men jag kände mig inte frisk i alla fall. Men hon den dära läraren skulle hålla mig kvar.
Blev som känt mobbad från årskurs 1 till 9. Och det var verkligen inte lätt och kämpa sig igenom dom åren.
Det var min livs tuffaste period.
I 3an, var det för jag fick glasögon, kom dit EN dag med glasögon, sen kom jag aldrig mer tillbaka till skolan med mina glasögon, det tog så hårt på mig, så att jag kunde inte bära dom. Och jag vet att min mamma tjata och tjata, men ingenting hjälpte. Det sved i mig. Men vad skulle jag göra? Mammas tjat kunde man alltid leva med, men mobbning? Det värsta jag vet, det är mobbning.
Sen var det upp och ner, men jag var från och till mobbad hela grundskolan.
Hade ingen riktig vän på skolan som jag kunde gå till.
Det var nog det värsta av allt, jag hade ingen äkta vän att vända mig till när jag var nere på botten.
Hem gick jag alltid efter skolan, aggresiv mot min mamma.
Och det tog också på mig, jag ville ju komma hem glad efter en dag i skolan, men nej, det gick inte.
Idioterna på skolan fick mig och må dåligt och det gick utöver hemmet.
Som tur var då, att jag hade min bowling och luta mig tillbaka på, bowlinghallen var och är fortfarande min fristad.
Där kan jag känna lugn och ro, och vara mig själv. Där kan jag släppa alla onda tankar.
Högstadiet skulle börja...Jag kände hur det skulle vända.
Smack! Jag hade fel...Det blev ännu värre.
Jag hamna i slagsmål, efter slagsmål efter slagsmål.
Det var jobbigt, för jag är inte den typen som slåss.
Men när mobbarna håller på som dom gör, så finns det inget annat.
Då får jag ge igen, tyvärr var det på fel folk oftast, gick på folk som egentligen inte gjort mig något...
Men jag kände att jag behövde göra något för att passa in, och då blev det att slå någon. Tyvärr.
Det är något jag ångrar. Nåja, inte när jag vände mig om och slog till en kille som gick med 4-5 andra, som spottade mot mig slängde fula kommentarer mot mig, då slog det slint i min skalle, jag vände mig om och tog första bästa, och gav han en riktig smäll. Och, fan det kändes bra. Jag fick ut all min ilska.
Tiden gick och det blev värre...Bokskogen, vi åkte dit med alla i samma årskurs, minns ej om det var 7an eller 8an...Men jag hade gjort mina första låtar, och som ni vet säkerligen, så blev dom inte så lyckade...Dom höll på med mig, ställde sig runt mig i en ring, hade stora pinnar i handen hade dom också... Och tvingade mig att rappa.
Gjorde jag inte det, så visste jag vad som skulle hända. Så vad skulle jag göra? 6-8 man som står runt om mig i en ring med stora pinnar? Ska jag hålla käften och få smällar eller ska jag göra som dom säger?
Men jag vågade inte berätta för mamma och pappa, skulle rektorn få reda på det skulle jag vara en "tjallare"
Så det var bara för mig och hålla käften och hoppas på att dom en dag lägger av.
Sen var det massa småsaker... Dom tvingade mig att tända eld i ett skåp, tända raketer i rasthallen, och sådant smått.
Sen en dag, det var på tiden då man fortfarande använde sajten LunarStorm. Jag hade skrivit ett blogginlägg där, och det var ett känsligt ämne för invandrare, jag menade absolut ingenting rasistiskt med det. Men dom tog det som att jag var en rashatare, så jag blev kallad rasist, och alla invandrare på skolan, ville mer eller mindre slå ner mig. Men vad som hindrade dom, vet jag inte. Tiden gick, och jag började skita i skolan, socialen blev inkopplade och jag började mer och mer känna mig hopplös, meningslös och misslyckad.
I 9an, då gav jag upp helt, jag stannade hellre hemma där jag visste att inget skulle hända mig, än och gå till skolan och vänta på nästa skit. Visst, jag hade samtal med rektor, mentor, skolpedagog, men vad hjälpte det?
Dom pratade aldrig med dom som mobbade mig, så det hjälpte ju föga. Men i alla fall...Till slut beslutade rektorn, att jag skulle praktisera istället för att gå till skolan, eftersom dom visste också att jag gett upp skolan, jag var så djupt nere på botten, så jag visste att jag inte skulle klara mina betyg om jag så kämpade till döds med läxor och diverse. Så det blev 8 månaders praktik på K-Rauta på Svågertorp.
Sen skolavslutningen på Lindeborgsskolan i 9an. Min dag var här. Jag skulle slippa helvetet och skulle börja om på nytt. Jag skulle få en form av nystart. En andra chans, efter all skit jag fått stå ut med på Lindeborgsskolan.
Jag undrade vad jag skulle göra efter detta helvete, men jag skulle iallafall få slippa Lindeborgsskolan.
Men en dag kom det ner ett brev på posten, jag hade kommit in på Bellevue Gymnasiet, IV-Data, jag skulle få en andra chans att läsa upp mina betyg och få chansen att komma in på en riktigt gymnasielinje.
Jag kom dit, lämnade inte ett gott intryck, då jag kom första dagen med en blåtira, på grund av att jag blivit misshandlad dagen innan jag skulle börja där. Men det fick jag ta. Jag börja på ny skola iallafall.
Och det är den bästa skolan jag gått på, och är fortfarande den bästa skolan jag gått på, utan Bellevue Gymnasiet så hade jag inte varit den jag är idag.
Allting vände, jag börja få förhoppningar om en ljus framtid, för första gången på många år.
Jag klarade skolan galant, inga bekymmer alls.
Där var det ingen som mobbade mig, där accepterade alla mig för den jag var.
Skolbalen kom...Jag kom dit med inga förhoppningar alls. Tänkte, jag ska dit och ha kul.
Men, i mikrofonen sa, Anette, vår rektor. "Detta stipendium kommer delas ut till en elev som i 9 år i grundskolan haft det tufft med mobbning, men som nu höjt sig rejält och kommit upp på en nivå, så man ej kan förstå varför han var utstött" Vad hon exakt sa sen vet jag inte, men fick en massa beröm för vem jag var, och då tänkte jag, " Varför i helvete var jag mobbad på Lindeborg" ? Jag visste då att det var inte mig det var fel på, det var på hela Lindeborgsskolan, nåja, inte alla, vissa av lärarna var bra. Men det var ingenting som hjälpte mig.
Men nu efter allt, så klarade jag alla godkänt i ämnena på Bellevue, och jag var behörig till att söka till gymnasiet. Ett riktigt gymnasie.
Jag var så lycklig, jag kände" nu kan ingenting stoppa mig"
Nu går jag i trean på Design And Counstruction College, och kan knappt fatta det själv. Hur orkade jag gå i 9 år i uppförsbacke, sen sluta med att lyckligt ta studenten.
Jag vet, jag var stark. Jag visste långt inne i hjärtat, det var inte mig det var fel på. Det var dom andra som mobbade mig.
Så till er som blir mobbade i skolan, Be strong! Tro på er själva, intala till er själva och säg att det inte är DIG det är fel på, utan det är DOM
Till er som mobbar, hur hade ni känt om någon behandlat DIG så som du behandlar personen du mobbar?
Till er som ser någon sorts av mobbning, gör en insats och stoppa mobbningen. Ingen har rätt att bli mobbad, ingen har rätt att stå utanför. Vi alla är olika. Världen skulle varit tråkig, om alla varit likadana.
Men kom ihåg, var starka. Klarar jag detta, klarar ni det. ALLA klarar det, med vilja!
Jag säger inte att jag hatar er som mobbat mig, jag säger tack. Tack för ni gjort mig till denna underbara man som jag är idag.
Vad som inte dödar mig, gör mig starkare, you know?
Tack för mig! / Alex
Killars sett och se på kärlek...
Fick ett önskemål om ett ämna jag ska ta upp...Tänkte uppfylla den "önskan"
Killars sett och se på kärlek...Ja, hur ser vi killar på kärlek?
Dom flesta ungdoms killar skiter i kärlek, nåja, i mina ögon skiter dom i kärlek.
Dom tänker " Jag har en tjej nu på vintern, men sen när sommaren kommer, så ska jag göra slut för då ska jag ligga så mycket som möjligt"
Dom tänker helt oseriöst om kärlek, dom bryr sig inte ett dugg.
Ni killar som ser det så, eller säger att där inte finns bra tjejer, öppna ögonen.
Kärlek är bland det vackraste som finns.
Kärlek ska man inte skoja bort. Man ska inte leka med tjejer, för tjejer är ingen leksak.
Inte killar för den delen iheller, inte det jag säger. Kärlek ska man ta vara på.
Sen finns där absolut, de killar som tar kärlek på ett seriöst sett, dom tänker långsiktiligt, och det är rätt, har man hittat en tjej man tycker om, satsa, var inte rädda. Sen ska man inte hetsa fram något, utan man ska ta steg för steg, men var inte rädda för att satsa.
Men killar som playar tjejer, borde tänka om. För det är inte rätt, bara för att en tjej är dålig, så är inte resten av tjejerna det... Har du träffat på en dålig tjej, gå vidare och släpp det.
Och det är inte bögigt och vara känslosam och skriva om kärlek. Där tror jag det är det största problemet i samhället, när det gäller kärlek. Killar tror att det är bögigt och visa känslor, därför ska man vara känslokall för att passa in i samhället, FEL! Det är okej att vara känslosam av sig, det är okej och visa känslor. Ni blir inte tuffare för ni håller inne era känslor och inte kan släppa ut era känslor. Ändras den myten om att man inte kan visa känslor som kille, då tror jag vi har en ljus framtid, men så länge den myten lever kvar, så tror jag det blir svårt.
Kärlek är som sagt, det vackraste på vår jord. Det ska man inte sudda bort. Kärlek finns överallt. Kärlek finns, håll ögonen öppna, en dag hittar ni en tjej som ni tycker om, som ni vill ha varmt om hjärtat. Ha tålamod bara. Ändra inställning till kärlek, så kommer det. Jag lovar.
Dom två senaste dagarna på min blogg, helt sjukt. över 1000 läsare på TVÅ dagar. Innan har jag knappt haft 50 pers på en vecka. Och folk har kommit med positiv feedback. Det är långt över mina förväntningar. Men det är bara kul :)
Ge gärna lite negativ kritik också, det skadar absolut inte. =) Ha en bra dag allihopa, eller godnatt kanske man ska säga? För jag ska göra mig färdig för sängen nu iallafall :)
// Alexander Nerbring den kärleksfulle :)
Raggning eller inte raggning?
Ett ämne i detta liv har jag tänkt på... Detta är vanligt speciellt i tonåren...
Det är raggning...Raggar man på en tjej/kille för att man säger att hon/han är vacker/söt/snygg/sexig/fin o.s.v ?
Det tycker inte jag, men så fort man säger till en person att hon eller han är söt, så tror ALLA, och ja jag överdriver när jag säger "alla"...att man raggar på personen i fråga...Vad har hänt med er folk? Bara för man säger att en person är vacker så raggar man inte! Det stör mig som fan , att man inte kan säga till en tjej ( i mitt fall ) att hon är vacker utan att folk ska säga till mig " uuhh , så du raggar på henne"
Svarar inte ens på den frågan... För den är så patetsik.
Vad hände med den tiden där man kunde säga till en tjej att hon är vacker utan få folk på sig att man raggar på den och den killen/tjejen...Nej, ungdomar dags att tänka om!
Ja, lite sent, si så där 16 dagar sent...det har blivit 2012, och jag har satt igång med mina gamla rutiner igen, skola, skola, praktik, praktik, praktik.
Skönt på ett sätt och inte skönt på ett annat...Hade ju världens bästa jul-lov!
Men, skönt att kommit igång igen, så slipper man vara så trött på dagarna för att man varit uppe till 3-4 på natten, om inte 6-7 på morgonen dagen efter och sovit till 2-3...
Sista terminen för min del, skönt ska de vara, är så skoltrött så det finns inte. Och det blir en jobbig termin, ligger efter i några ämnen som jag måste tenta upp, plus att jag måste hänga i nuvarande kurser. Men jag är bestämd! Jag ska klara det! Jag tror på mig själv! Woho! Nu kööööör vi!
/ Alex Nerbring!
Alla som tidigare...
Alla ni som tidigare har varit på mig, klandrat mig, försökt trycka ner mig...
Ville skriva om tidigare, om att jag "alltid" exakt "alltid" var negativ...
Nej, stämmer inte riktigt... Det har kvittat vad jag skrivit på Facebook,
folk klandrar ner på mig och påstår att jag är negativ, även såna som ska kalla sig mina vänner...
Är det en vän? Nej, det tycker jag inte.
Ni kanske inte har tänkt på att jag har ett förflutet som satt spår?
Visst, man ska inte tänka på sitt förflutet, men har man haft en tuff uppväxt, så är det ganska självklart att det sätter sig spår inom sig. Saker försvinner inte bara för man har kommit förbi det, utan det sitter kvar inom dig...
För alla tänker tillbaka på sitt liv någon gång. Det är naturligt. Och när jag tänker tillbaka på mitt liv, vad ser jag då?
Mycket skit. Mobbad från årskurs 1-9 i stort sett, misshandlad ett antal gånger, (3-4 gånger) rånad, åkt dit för misshandel, haft mycket otur med skador och sånt. Det är självklart att sånt sätter spår i mig. Sen, självklart, nu när jag fått det bra, med många nya kompisar och börjar komma till rätta med mig själv, ska jag inte vara negativ, absolut inte, men som sagt, förflutet sitter kvar inom mig, det försvinner inte bara för jag mår bra nu.
Men jag kommer inte bry mig mer, jag skriver inte negativt på facebook längre, ni som påstår det, förstår inte hur ni kan få det till negativt, i så fall är ni långsökta, och inga vänner.
Okej, alla kan skriva negativt på facebook någon gång, det är okej, men där finns gränser.
Och skulle jag skriva något negativt någon gång, snälla låt mig va eller stötta mig, kom inte klandra ner mig att jag är så jävla negativ " alltid " Dom som gör de, kommer jag att plocka bort från facebook utan förvarning...För såna "vänner" behöver inte jag längre. Så välj själva, stötta mig eller låt mig va, finns inget annat alternativ.
Har tröttnat på falska idioter som inte förstår att det är okej att må dåligt ibland, det är okej att känna.
// Positiva Alex.
En helt meningslös rubrik...
Ja, precis, en helt meningslös rubrik. Kom faktiskt inte på en passande rubrik.
Vet inte ens vad jag ska skriva om. Har jag ens något att skriva om?
Ska jag skriva som alla typiska bloggare skriver om? Vad dom gjort idag och bla.
Jag har då varit i skolan från 10:40 till 13:40. En rätt lugn dag med andra ord. Rätt skönt, såna dagar behövs.
Imorgon startar praktiken igen efter ett underbart jullov. Men allt har ett slut, så även roliga saker.
Hörde precis i skrivandes stund, att Tom Cruise dotter, 5 år, 5 ÅR! Ville ha diamantörhängen, aftonklänningar och märkeskläder, för totalt värde 1 000 000 svenska kronor, bortskämda unge!
Vart är världen på väg? Alltför många ungar blir idag bortskämda med saker, det är inte bra för framtiden...Inte någonstans.
Till alla föräldrar : SLUTA SKÄM BORT ERA BARN!
Okej, att ni ska ge era barn saker, men det har sina gränser.
Sen även en sak jag till ta upp, våldet i Malmö.
Varför? Varför används våld för att lösa problem och för att hämnas?
Varför dödar man för att man inte fått som man vill? Varför använder man något slags våld överhuvudtaget?
Kan man inte lösa problem med käften, då ska man ställa sig själv frågan om det inte är bättre att hålla käften och hålla sig borta i så fall? Vad är det man vill visa genom att använda våld?
Att man är tuff och stor? Vill man ha respekt? Förstår inte vad som hänt med mitt älskade Malmö!
Känner inte igen denna stad. Våldet får inte vinna! Våldet måste stoppas, fortsätter det såhär, så är alla dom vettiga människor borta från denna fina stad, och våldsamma idioterna är dom som är kvar.
Och det är bara en tidsfråga innan det sprider sig till andra städer. Folk kommer bli rädda för att bo kvar, och våldet vinner igen, om inte någon sätter ner foten och stoppar detta våld. Mord hit och dit, misshandel hit och dit.
Regeringen vet vad dom måste göra, men dom vågar inte. Utan dom kommer sitta bakåtlutad och se på när fler och fler oskyldiga går bort och gängkrig och sådant. Sen kommer dom klaga på att ingen gjorde något.
Jag hoppas och ber att våldet försvinner från vårt älskade land. Sverige.
/ Alexander " Räkan" Nerbring
