4 år sedan!
Okej. FAN! Att folk inte kan släppa ett litet jävla misstag! Jag gjorde en låt för 4 år sedan, ett misstag att den kom ut. Och jag har fått höra de i 4 år! Jag har hållt mig ifrån ilska, sorg och massa skit lääänge, men nu börjar de bli för mycket. 4 år efter, och det lever kvar. Ingen kommer nånsin förstå mig hur jag känner. Men ingen kommer nånsin förstå hur omogna ni är som håller på med det fortfarande(dom som håller på)
Man ska väl för fan kunna göra ett misstag utan att behöva höra det i 4 år? Jag kan säga såhär, det var det här jag hade hoppats på att slippa i gymnasiet, men fan , inget verkar bli som jag vill. Förhoppningar krossade. Som vanligt när det gäller mig? eller? Sen kan jag säga såhär, den låten skulle aldrig kommit ut om det inte vore för min såkallade kompis. Det var där allt började, när han skicka ut låten till alla. Tänk att det har gjort en liten del av mitt liv till ett helvete. Sen så klart, var låten dålig, den var urdålig, det var ett misstag. Men det är fan mänskligt att göra misstag, inte fan ska man behöva höra det i 4 år efter? Senaste det hände, var idag. I klassrummet, dom spela upp den låten och skratta. I början gick de bra och skita i det, men till slut blev det för mycket så jag skrek " håll käften och stäng av" Det som jag var med om i grundskolan har alltså börjat igen.
Men men, ni ska inte lyckas förstöra mitt liv, jag ska klara av dessa 3 åren i skolan som jag har kvar, sen ta studenten, sen åt helvete med er om ni inte växt upp. Vilken klass man går i alltså. Känns som ett dagis. Förstår inte ens att jag slösar min tid på detta, att skriva ner allt de hära. När det är dom som gör fel, och inte jag? Aja, hoppas ni läser detta så kanske ni inser att ni inte är direkt mogna som håller på som ni gör. Bara så ni vet, ni kommer aldrig aldrig, lyckas förstöra detta för mig. Skiter i klassen, skiter i om jag inte trivs i klassen, jag ska klara av skolan, så är det bara! Lovar er, en vacker dag är de ni som står på knän och säger förlåt och en dag vill ni vara som jag.
Sen är det ännu ett problem som tynger mig, annars är mitt liv på topp. En sak jag gjorde mot Jessica. Jag saknar henne. Sättet det tog slut på var helt fel. Det var fan inte så det skulle sluta. Fan varför var jag sån idiot? Jag var ju mogen av mig! Då gör man inte så, det hör inte hemma här. Vi hade det bra och varanda dag kändes rätt. Visst, vi hade en jävla massa bråk och krossa varandra. Alla våra drömmar. Allt vi skulle göra. Vi som skulle fira nyår tillsammans. Vi som sa" Ever and Ever" Oavsett vad folk säger, vill jag gottgöra dig och ha dig tillbaka. Jag har mognat! jag har förändrats! Att det tog slut, där tar jag på mig all skuld. Oavsett vad du gör, så ska inte jag göra som jag gjorde. Jag får ta konsekvenserna och hoppas det löser sig. Älskar dig fortfarande lika mycket och skulle dö för att börja om på nytt. Vi hade ett komplicerat förhållande, ja, men vi var lyckliga. Vi båda hade det vi ville ha, det är väl så det ska vara? Sen att jag har svårt att komma över dig, fast jag egentligen borde göra de, visar väl ändå att du är något speciellt för mig? Det känns inte rätt att leva utan dig som min flickvän. Jag skulle bli lycklig bara jag fick en dag till med dig! Livet jag hade med dig, var det bästa jag nånsin haft! Du hjälpte mig med att fixa skolan, jag har mycket att tacka mig själv för de, men du var den som såg till att jag fixa det.
// Alexander Nerbring.
Man ska väl för fan kunna göra ett misstag utan att behöva höra det i 4 år? Jag kan säga såhär, det var det här jag hade hoppats på att slippa i gymnasiet, men fan , inget verkar bli som jag vill. Förhoppningar krossade. Som vanligt när det gäller mig? eller? Sen kan jag säga såhär, den låten skulle aldrig kommit ut om det inte vore för min såkallade kompis. Det var där allt började, när han skicka ut låten till alla. Tänk att det har gjort en liten del av mitt liv till ett helvete. Sen så klart, var låten dålig, den var urdålig, det var ett misstag. Men det är fan mänskligt att göra misstag, inte fan ska man behöva höra det i 4 år efter? Senaste det hände, var idag. I klassrummet, dom spela upp den låten och skratta. I början gick de bra och skita i det, men till slut blev det för mycket så jag skrek " håll käften och stäng av" Det som jag var med om i grundskolan har alltså börjat igen.
Men men, ni ska inte lyckas förstöra mitt liv, jag ska klara av dessa 3 åren i skolan som jag har kvar, sen ta studenten, sen åt helvete med er om ni inte växt upp. Vilken klass man går i alltså. Känns som ett dagis. Förstår inte ens att jag slösar min tid på detta, att skriva ner allt de hära. När det är dom som gör fel, och inte jag? Aja, hoppas ni läser detta så kanske ni inser att ni inte är direkt mogna som håller på som ni gör. Bara så ni vet, ni kommer aldrig aldrig, lyckas förstöra detta för mig. Skiter i klassen, skiter i om jag inte trivs i klassen, jag ska klara av skolan, så är det bara! Lovar er, en vacker dag är de ni som står på knän och säger förlåt och en dag vill ni vara som jag.
Sen är det ännu ett problem som tynger mig, annars är mitt liv på topp. En sak jag gjorde mot Jessica. Jag saknar henne. Sättet det tog slut på var helt fel. Det var fan inte så det skulle sluta. Fan varför var jag sån idiot? Jag var ju mogen av mig! Då gör man inte så, det hör inte hemma här. Vi hade det bra och varanda dag kändes rätt. Visst, vi hade en jävla massa bråk och krossa varandra. Alla våra drömmar. Allt vi skulle göra. Vi som skulle fira nyår tillsammans. Vi som sa" Ever and Ever" Oavsett vad folk säger, vill jag gottgöra dig och ha dig tillbaka. Jag har mognat! jag har förändrats! Att det tog slut, där tar jag på mig all skuld. Oavsett vad du gör, så ska inte jag göra som jag gjorde. Jag får ta konsekvenserna och hoppas det löser sig. Älskar dig fortfarande lika mycket och skulle dö för att börja om på nytt. Vi hade ett komplicerat förhållande, ja, men vi var lyckliga. Vi båda hade det vi ville ha, det är väl så det ska vara? Sen att jag har svårt att komma över dig, fast jag egentligen borde göra de, visar väl ändå att du är något speciellt för mig? Det känns inte rätt att leva utan dig som min flickvän. Jag skulle bli lycklig bara jag fick en dag till med dig! Livet jag hade med dig, var det bästa jag nånsin haft! Du hjälpte mig med att fixa skolan, jag har mycket att tacka mig själv för de, men du var den som såg till att jag fixa det.
// Alexander Nerbring.
