Tankar, sömnlöshet och allmänt skit....
Jaha, då sitter man här, ännu en natt utan en minuts sömn. Börjar känna att de börjar bli en ful vana....
Kanske, kommer låta lite negativ i detta inlägg, men jag behöver bara få ut alla mina tankar ur min skalle.
För ingen mår bra av att hålla inne på alla tankar, positivt som negativt, eller hur?
Den senaste tiden på facebook, har som ni säkert vet, varit en jävla massa skit, folk som klagar på vad jag skriver, och folk som klagar på att jag delar mycket om Sverigedemokraterna, vissa har tagit bort mig från Facebook, ingen större förlust egentligen. Det var valtider, självklart är det mycket politik då, det är väl en självklarhet?
Sen kanske jag borde delat mer av de partiet jag la min röst på, men jag känner sån avsky att ett parti av SDs sort, går framåt som dom gör i ett land som Sverige, 2014. Tro de eller ej, men jag accepterar DIG, även om du röstar på SD, det är inte det, utan det är att jag avskyr partiet SD. Nu, är det inte längre valtider, jag delar inte mycket, om ens alls, längre politik. Valet är över, nu kan vi inte göra så mycket mer. Mer än att börja acceptera läget, och njuta av livet. Sprid kärlek, inte hat.
Nog om politik nu.
Här om dagen, bröt min barndomsvän kontakten med mig, tragiskt, tomt, men jag känner inget hat mot honom, må all lycka vara med honom i framtiden. Inte lönt att hata, när jag vet att varken han eller jag var felfri. Dock, finns det vissa tveksamheter runt skitet, men det behöver jag inte tänka på mer, så jag släpper det. Jag har fler vänner än så. Sist men inte minst viktigast, min familj.
De senaste två åren, har överlag varit två mörka år. Som bekant förlorade jag min kära moder, 10 oktober 2012, om 5 dagar är det 2 år. Tiden har, trots all sorg, gått fort och jag förstår inte, var tar tiden vägen?
Jag saknar dig lika mycket fortfarande, och det kommer jag alltid att göra. Ingen kommer någonsin fylla upp det tomma hålet efter din bortgång.
1 juni i år, dog även min morfar. Min allra bästa vän genom livet. Du har alltid varit där, varit med på dom flesta av mina bowlingmatcher, även på mina få fotbollsmatcher. Jag har sagt att inför denna bowlingsäsong, så kommer det kännas tungt, även om du senaste 2 åren, om inte mer, inte kunnat komma ner och kolla på mig för du kom upp i åldern, så var du ändå där, du var ju den första jag sprang hem till för att berätta om resultatet.
Även när jag var nere, när jag mådde dåligt, så gick jag hem till dig och mormor, du lyckades alltid att få mig på gott humör.
Att förlora två av mina viktigaste personer i mitt liv, på så kort tid, är det mest hemska jag någonsin gått igenom. Det har varit en lång väg att vandra. Jag kan dock känna, att ni två sitter där uppe och har det bra och ser ner på oss här nere. Jag känner er närvaro varje dag, det ska ni veta.
Med kärlek och respekt kommer du långt i livet!
