juniornerbring

Förstår inte mig på folk ibland. Skulle till pizzerian innan, och från ingenstans säger en helt för mig främmande människa " Ey , passa dig jävligt noga mannen" ÖHM...okej? Då tänker man lixom bara " vad har jag gjort dig?, känner jag dig? " Det är bara idioter. Och dom såg ut och vara kanske, 12-14 år. Va händer med dagens ungdom.

Om såna unga, är så stora i munnen, då undrar jag hur gamla dom kommer va om några år. Det skrämmer mig. Där finns ingen respekt alls i det, att säga till en okänd människa " Ey, passa dig jävligt noga mannen" 1. Är det inget trevligt språk. 2. Så är de totalt respektlöst att när man inte är på området man bor och säga till en som bor där som bara går förbi och ska hämta pizza på den restaurangen som är på samma område som jag själv bor på, och höra från en annan idiot " Ey passa dig jävligt noga mannen" WTF! Jag var på mitt eget område och får höra det av en som inte bor där och har där att göra alls? Jag vill bara spy över såna folk. Det hör inte hemma här i sverige. Och nej, jag är inte rasist, men accepterar inte sånt språk. Det är högst otrevligt. Och jag vet exakt vad dom var ute efter också. Dom ville börja med att vara uppkäftiga, sen hade dom hoppats på att jag skulle vara uppkäftig tillbaka så dom har någon "anledning" att slå mig. Eller råna mig eller något sånt onödigt.

Idag har jag varit i stan och gått rundor med Kim. Sen stack vi hem till honom för att han skulle käka, senare tog vi bussen hem till mig och skulle försöka hitta folk att umgås med, när vi gav upp det så kolla vi på " the breed" Faktiskt ganska bra. bara att den slutar helt plötsligt, så det kunde varit bättre slut på filmen. Efter filmen drog kim hemåt. Nu sitter man bara här och nördar sig xD Har rätt soft här i sängen bredvid min tjocke katt figaro. Haha

Imorgon blir det återigen stan, ska träffa Eric, en go kille man träffade på festen i lördags. Otroligt go man. En kille man redan första gången man träffa honom, kunde snacka med. Robin och Khans kommer också med. Sen efter det så ska man hemåt och städa sitt rum lite. Någon frivillig som vill hjälpa till? Haha.

Nu skriver jag inte mera innan julafton... Ni får ha en riktigt god jul!

// Alex Nerbring

Japp, igår var det en dramatiskt kväll...För att ingen kunde lyssna på mig...Allt gick så bra fram tills dess, jag skulle varit i säng i tid, jag skulle inte försovit mig till tävlingen idag...Men tack vare att ingen lyssnade på mig, hände de saker om och om och om igen, som tog tid. Så då dröjde det till halv 4 på morgonen innan jag kom i säng...På grund av allt skit som hände igår.

Skulle ni lyssnat på mig, skulle det aldrig ha hänt. Jag skulle inte blivit strypt av tre killar, jag skulle inte nästan börja slåss med en av mina närmsta vänner. Inget av det skulle hänt. Fan asså, att ingen lyssnar på mig. När ni väl börjar lyssna är det försent. öppna örongen med en gång så kanske ni hade förhindrat detta. Mardrömmen jag lever i , blir bara värre och värre, och det tar längre och längre tid innan jag kommer vakna upp ur denna mardröm.

Vad det är som hänt, kan jag förklara 4 ögon emellan. Inget jag vill skriva här öppet. Säger bara en sak. Vilken jävla mardröm. När ska de ta slut? När ska jag vakna upp från detta? Hur länge ska jag känna att jag hatar mitt liv just nu? Som jag sa, jag har hoppet kvar, men vill inte känna såhär alldeless för länge. Det är inte kul och det är defenetivt inte bra för mig att känna såhär. Till slut så tröttnar man. Allt jag vill är att leva bra och vara glad. Det är det enda jag vill, sen är jag nöjd med mitt liv. Men inte som jag känner just nu. Visst, man kan säga att jag inte borde gjort så och så igår, men jag sa en sak innan allt hände, att jag inte ville ha dit en viss person, och det sa jag bara för att jag inte kände mig redo att träffa den personen, defenetivt inte festa med den personen, och sa det även för att jag hade en känsla att något dåligt skulle hända, därför ville jag inte...Men sånt händer när ingen lyssnar.

Tack till alla mina vänner och familj som stöttar. Det värmer mitt hjärta. Och tack till Alice Milos. Du har hela tiden under denna mardrömmen funnits vid min sida, stöttat mig och hjälpt mig. Det glädjer mig, sällan har en vän varit så underbar mot mig som dig. Du har stöttat mig med allt! Jag är evigt tacksam. Du är en äkta vän, och hoppas du alltid kommer finnas där för mig och aldrig kommer svika mig. För jag behöver stöd och vänner just nu.
Jag älskar dig Alice Milos<3

// alexander nerbring

Japp, rubriken har inte alls med vad jag tänkte skriva om att göra, men det är exakt så jag känner just nu " visa mig meningen med att vara ensam"... Tiderna förändras, fattar inte att glöden är släckt. Det är precis som att , jag vet var jag vill gå men det känns som inte fötterna bär.

I thought my heart never break, but now i know that´s are one big mistake.
Det är mycket jag känner just nu, allt förutom glädje och lycka. Varför? Jo både mitt eget fel och saker som händer. Men, är det mest mig eget fel? Att jag tänker på det hela tiden? Att jag skriver om det hela tiden?
Igår hade jag den sämsta dagen, på länge...Jag var sur, jag var gnällig och det gick ut över mina vänner. Och det är jag hemskt ledsen över.
Jag har kommit in i en period där jag inte känner någon motivation för något.
Det är tråkigt med allt! Welcome to my life. Life is a bitch, but sometimes are life good.
 Men även om jag mår såhär, så är jag tacksam över att jag lever.
För även om det inte känns så, så VET jag länst inne i hjärtat att allting har sitt slut, jag kommer kunna leva ett normalt liv och vara glad. Hoppet finns där, alltså finns möjligheten.
Det är snart nytt år igen, och då är det bara att tänka " Nytt år, nya möjligheter och nya krafter" Hur svart det än är i mitt huvud just nu, så blir det ändå " gryning efter natt"
Jag måste bara se till att göra mig vän med sorgen.
Kämpar jag vidare och krigar för ett bra liv, så är jag på rätt väg.
Det är för stunder som denna jag vill blunda för jämnan.
Jag måste bara inse att framtiden innehåller något finare.
Jag vet att jag KAN, jag vet att jag VILL, men jag vet inte om jag orkar. Men det får tiden visa. Ska jag bli den gamla Alexander, så vet jag att jag måste ändra mig. Ändra min inställning till saker och ting. Måste ändra mitt tänkande.

Nu är det jullov, och det kunde inte få bättre timing, för äntligen får jag tid till att ta de lugnt och andas ut. Och släppa ut tankar. För det är saker man inte hinner när man har skola att tänka på. Jag är snart 18 år, och då kommer mycket ändras, jag får mer ansvar för mig själv, och måste se till att redan nu, börja ta mer ansvar. Så jag kommer klara av att ta så mycket ansvar som möjligt när jag är 18, att jag känner mig redo. För hur kul skulle det vara om jag är 18 och inte kan ta ansvar? Det skulle inte vara så kul. Så jag måste ta mig i kragen och fixa allting. Jag måste verkligen, för annars vet jag inte vart jag ska gå. Vet inte hur min framtid blir. Vet ingenting då. Så dags för mig att bättra mig med allt. Dags för mig att fixa mina brister.

Tack för mig.

Alexander Nerbring

Tung var det idag, jag var på på begravning.

Och det var så himla tungt att se alla gråta när dom tar farväl av Martin en sista gång. Det sved i hjärtat att se alla gråta så, tårarna var på väg ut på en själv när man stod där framme vid kistan och såg en bild på Martin. Det var så himla tungt. Kan fortfarande inte förstå att du är borta på riktigt.Vi lever i en värld fullt av oväntade saker som händer, all the time. Du var endast 21 år, du förtjänade inte att dö, och det gör ingen. Men tyvärr så händer det. Men, även om jag inte kom dig så jätte nära, så ställde du alltid upp för mig när jag behövde det som mest, och det är jag evigt tacksam för. Och kommer aldrig sluta tänka på dig, tänker på dig hela tiden. Kommer tända ett ljus för dig ikväll och skänka en tanke till dig och be till gud att du har det bra där uppe. Kommer alltid ha dig i tankarna och hoppas du ser ner på mig och är stolt över vad jag gör med mitt liv en vacker dag. Och vi har inte träffats för sista gången, vi kommer ses igen. Det lovar jag. Vila i frid Martin Jonasson min vän

 Mitt liv är mycket dramatiskt just nu, mycket som händer och det känns som jag lever i en mardröm. Någon som kan väcka mig? Det är inte mycket som gjort mig glad på den senaste tiden. Det är få gånger jag faktiskt bjuder på ett leénde. Men jag har hoppet kvar om att jag ska bli lycklig en dag. Sen saknar jag kärleken...Även om vårt förhållande inte fungerade som det skulle, så ångrar jag ingenting för våra dagar var av guld. Och jag är fortfarande stolt över hur både du och jag kämpade med att få vårt förhållande att fungera, och här lägger jag faktiskt lite skuld på mig själv, jag kämpade alldeless för mycket, och det vet jag några som håller med mig om. Men man lär sig av mina misstag. Men du ska veta att jag är tacksam för allt du lärt mig under vår tid tillsammans. Känns faktiskt rätt bra att vara singel, fast jag saknar kärleken.

Nu har jag tömt min hjärna, jag får återkomma någon annan dag...Och skulle jag inte hinna skriva innan julafton, så får jag passa på att önska er en riktigt god jul! Hoppas ni varit snälla så ni får många julklappar av tomten idag. Haha.

// Alexander Nerbring