juniornerbring

Detta är en text som jag önskar att jag ej behövt skriva...Men nu måste jag ännu en gång släppa ut mina tankar om sån här skit....
Känslan jag minns ifrån det, det är en känsla jag hade hoppats på att få slippa och som jag trodde jag hade kommit ifrån, men man går inte trygg någonstans i denna värld, allra minst i malmö. Och tungast är att man blev lurad av en jag kallade för en vän.
Klockan 23:00 igår kväll, ungefär blev jag misshandlad för 3-4 gången. Varav 2 gånger på samma område...Och det som låter ännu mer sjukt, är att natten innan hade jag drömt om att just jag blev misshandlad.
Fick en väldigt bra fråga just nu i skrivandes stund..." Varför ska allt hända dig, Nerbring?" Ja, varför ska allt hända mig? Finns det något som INTE har hänt mig? Mjo, det finns det, men ni förstår vad jag menar.

Jag kan inte komma på vad jag gjort för att få förtjäna till att bli misshandlad, och dessutom blir sparkad på när jag ligger ner, har folk ingen som helst respekt? Respekt är ett slitet ord, folk har förstört ordets innebörd. Tyvärr. För respekt, saknar folket, respekt finns inte längre, respekt för de oskyldiga, finns inte längre kvar. Nu behöver man inte ställa till med något för att bli misshandlad längre, nu räcker det att man är på fel ställe vid fel tidpunkt för att bli nerslagen, rånad, och diverse. Så trött på det. Varför just jag? I skrivandes stund ligger jag fortfarande och skakar, för nu är jag även hotad till livet...Jag kommer snart inte våga gå ut, kommer snart ine ens våga vara i mitt eget hem. Vart vågar jag vara? Finns det något slut på denna skiten? Just nu, känns det ganska hopplöst...
När ska respekt, få tillbaka sin innebörd? När ska folk få respekt? När ska folk lära sig vad respekt är för något?
Jag mår skit, rent ut sagt, skit. Sån här skit gör mig galen. Sån här skit, gör mig äcklad.
En sak är säker, sån här skit, trycker inte ner mig, jag står kvar på mina ben oavsett vad som händer...Vad som händer, går jag med huvudet högt och rakryggad. Där vet ni det.
Detta skriver jag enbart för att, det ska synas, när folk gör fel, det ska höras när folk gör fel. Någon måste ju sätta stopp för idioterna...Och vi vinner inte kampen mot idioterna om vi sitter i tystnadens sal. Vi måste få vår röst hörd för att kunna stoppa våldet. Stoppa misshandel på oskyldiga folk.

Vilket fall som helst, så känner jag mig inte trygg längre. Inte bara för min skull, utan för min familjs skull också. Detta är det värsta som finns, känna sånt här obehag. I misshandels sekund, hinner man inte tänka på mer än " detta klarar jag, detta kommer gå bra" När det slutat, när idioten stuckit, det är då, den känslan kommer, det är då man börjar känna smärtan, det är då, man blir ledsen och deppig. Det är då man vill gräva ner sig...Men jag tänker inte gräva ner mig, redan imorgon ska jag till Svedala. Ohhhh vad skönt att lämna malmö stad för en dag. Komma bort från skitet en dag, känna att jag är trygg för en dag, känna lycka för en dag. Men framför allt, umgås med BRA folk. Ha kul med BRA folk. Känna att man kan va sig själv med BRA folk. Inte slippa dölja sitt rätta jag för att DÅLIGT folk ska döma en, slippa dölja sig själv för att inte enligt DÅLIGT folk göra fel. slippa dölja sig själv för att DÅLIGT folk kan slå en, DÅLIGT folk kan ställa till det. DÅLIGT folk kan dra åt h*lvete.

Tack för mig. Hoppas våldet stoppas. För detta är äckligt som det ser ut.

Kom ihåg, säger detta för att få min röst hörd.

Och kom även ihåg, det går inte och trycka ner mig. Det ska mycket till för ni ska kunna trycka ner mig. Så lägg ner ditt liv på annat. Bye!

Nu ska jag försöka sova, ligger fortfarande och skakar. Detta är så obehagligt.

// Nerbring

Shoosan tosan där i kylan! Sitter här inne i storarummet och har det mysigt för mig själv.
Har tappat inspriationen om vad jag ska skriva om här. Men jag försöker komma på något...
Har haft en underbar period nu den senaste tiden, tror jag börjar hitta min rätta plats i livet.
Där är några pusselbitar som fattas, men det går defenetivt åt rätt håll. Jag är positiv, bara den saken är en stor framgång, för mig. Och denna helgen har varit fantastisk. Nåja, lördag och söndag i alla fall. Fredagen var sådär, var några händelser som förstörde kvällen.

Lördagen spenderades med en väldigt speciell person...
Vi träffades hemma hos mig, och kollade på film, och sen drog vi mot stan för att äta på Los Arcos, väldigt trevligt och mysigt. Sen var det tänkt att vi skulle på bio efter det, men ingen av oss kände för det, så vi tar det en annan gång. Så vi drog hem till henne istället och tog några öl/cider med hennes föräldrar. Väldigt trevligt, och hennes föräldrar är trevliga. En underbar och mysig vinterdag med henne. Sen så drog vi upp på rummet och kollade på tv och sen somna vi. Söndagen vakna vi vid halv 12. Gick ner och åt frukost. Sen vid, 3-4, tror jag att det var, så drack vi lite glögg och åt kakor. Lite allmänt julmys. Sen kollade vi på full frys. Och den är alltid lika rolig varje gång man ser den. Till sist kollade vi lite på Beck på Tv4, innan jag begav mig till bussen hemåt. Och, man kan inget annat än att le för sig själv efter två sådana här dagar. Hon får mig verkligen på bra humör. Det var längesedan jag kände såhär för någon...Och för att ligga lågt ett tag så nämner jag inget namn än.
Men ett stort tack för dessa dagar. Du är bara så vacker, och jag kanske varit lite tjatig om detta, men dina ögon får mig att smälta. Du vet vem du är<3

Idag, var det tillbaka till verkligheten upp klockan 6, nåja, jag lyxade det till lite så jag sov till 06:40, gick upp gjorde mackor till frukost på jobb, gjorde kaffe...och invänta jonas, som skulle hämta mig 07:00. Det var en lång dag i lund idag, allting tog sådan tid, allt som brukar flyta på, flöt inte på som det brukar göra idag, så vi gick vara kvar där och göra klart det viktigaste, så vi kom ej därifrån förrän halv 5 - tjugo i 5 ungefär. Men jag trivs på praktiken, och jag känner att jag har hamnat rätt, och jag trivs med Jonas som arbetskompis...Vi blandar allvar med skoj på jobb. Han släpper fram mig, och ger mig lite ansvar på saker och ting, låter mig göra saker på egen hand. Så jag lär mig. Men, allt bra har också ett slut, ska bara vara kvar på detta företaget, fram till jullovet, sen ska skolan sätta mig på ett nybygge istället, på ett annat företag. Där jag är nu, håller mest på med service och inbrott och sådant smått, men det är ändå bra att lära sig laga saker och så, så kan man ju det själv om man skulle behöva laga sina dörrar eller hjälpa någon. Och om det skulle hända en olycka på bygget.

Imorgon, blir det ännu en dag på praktiken, men en lugnare sån. Vi har inget att göra fram till 14:00. Så vi ska iväg och inhandla lite matrial och förbereda andra jobb. Så man kan väl säga att det blir en rätt lugn dag imorgon. Skönt. Får bara hoppas på att vädret blir rätt milt.
Annars imorgon, ska jag träffa Kenneth och Sofie. Längesedan man träffade dom.
Och på kvällen ska jag försöka plugga lite. Eller jag ska plugga, har ett arbete jag är försenat med så måste göra klart det.

Men för övrigt så är jag lycklig. Som sagt, jag börjar hitta min plats här i livet. Börjar hitta min glädje i livet, börjar hitta min motivation för att göra saker, börjar hitta rätt inställning för att fixa saker. Börjar hitta motivationen för att ta tag i saker. Fan vad livet är underbart ibland...liiivet har siiina goooda stuuunder. He he.

Nej, nu ska jag inte bli fastklistrad framför datorn, nu ska jag fixa matlådan och frukostlådan till jobb imorgon. Sen bädda ner mig i sängen och kolla lite på TV innan jag somnar. Ha de så fint mina vänner och min familj. Ha en riktigt god jul.

// Alexander "Kingen"Nerbring.