Lever ensam i en tung värld...
Japp, jag lever ensam i en väldigt tung värld. Trist men sant. Alltid jag som ska höra av sig. ALDRIG nånsin under 2009 har någon hört av sig till mig. Och då syftar jag inte på dom, som sms mig och säger bara "hej hur är det?" Nu syftar jag på att ni aldrig frågar mig om jag vill träffa er och göra någonting med er. Nej, så klart, det är bara jag som ska höra av sig till er. Tack!
Varför glömma sina vänner för en tjej? ALDRIG någonsin tänker jag glömma mina vänner för en tjej. ( Har ändå inga vänner) men säger det ändå. Det har hänt mig många gånger att mina vänner glömmer bort mig för sin tjej. Som slutat höra av sig, som skiter i en om man mår dåligt. Nämner inga namn, du vet själv vem du är. Hädanefter kommer jag sluta höra av mig, nu är det NI som får visa att ni bryr er, så ni får höra av er till mig. Tänker inte höra av mig mer. Nu får jag ju se vilka som är mina vänner igentligen.Vill inte ha de såhär, men när ingen hör av sig till mig så får det väl bli såhär. Jag känner att jag springer runt i världen och skriker " Hallå, jag lever faktiskt också, jag finns här" och tänker " Är jag osynlig eller vad? Har alla glömt bort mig"?
2009 som skulle varit mitt år, yeah right, när man förlorar en efter en vän.
Ska ner och träna nu, uppdaterar mer efteråt...
Varför glömma sina vänner för en tjej? ALDRIG någonsin tänker jag glömma mina vänner för en tjej. ( Har ändå inga vänner) men säger det ändå. Det har hänt mig många gånger att mina vänner glömmer bort mig för sin tjej. Som slutat höra av sig, som skiter i en om man mår dåligt. Nämner inga namn, du vet själv vem du är. Hädanefter kommer jag sluta höra av mig, nu är det NI som får visa att ni bryr er, så ni får höra av er till mig. Tänker inte höra av mig mer. Nu får jag ju se vilka som är mina vänner igentligen.Vill inte ha de såhär, men när ingen hör av sig till mig så får det väl bli såhär. Jag känner att jag springer runt i världen och skriker " Hallå, jag lever faktiskt också, jag finns här" och tänker " Är jag osynlig eller vad? Har alla glömt bort mig"?
2009 som skulle varit mitt år, yeah right, när man förlorar en efter en vän.
Ska ner och träna nu, uppdaterar mer efteråt...
Helg...
Japp, nu är det helg igen. Var och festade igår. Hos Dessire. Trevligt. =) Och idag har man bara tagit det lugnt och varit nere och kolla på A - laget fast dom förlorade en så jävla viktig match =(.
Har inte så mycket att skriva ikväll. Eller idag. Orkar inte tänka. Är riktigt slut. Ikväll ska man ta det lugnt. Match imorgon. Eller rättare sagt, två matcher. Först mot viljan och senare mot Centrum.Ser fram emot att spela igen.
Har massor av nya låtar på gång. När dom är klara så säger jag till =) Länge sedan jag gjorde nytt med musiken hehe.
Aja, Ha en trevlig lördagkväll och festa inte för mycket nu :D
// Alexander Nerbring.
Har inte så mycket att skriva ikväll. Eller idag. Orkar inte tänka. Är riktigt slut. Ikväll ska man ta det lugnt. Match imorgon. Eller rättare sagt, två matcher. Först mot viljan och senare mot Centrum.Ser fram emot att spela igen.
Har massor av nya låtar på gång. När dom är klara så säger jag till =) Länge sedan jag gjorde nytt med musiken hehe.
Aja, Ha en trevlig lördagkväll och festa inte för mycket nu :D
// Alexander Nerbring.
Jepps...
Tillbaka med det jag fruktade mest av allt. Det negativa. Ah blir trött på mig själv. Känns som jag tappat bort allting nu i början av 2009. Tappat bort mina vänner från 2008, tappat motivationen för skolan. H*lvete också. Jag funderar på och lämna allting och bara dra någonstans. Känns som att ingen behöver mig längre. Alla glömmer bort mig. Förutom en person och du vet vem du är. Till och med min familj har glömt bort att jag lever. Skiter i vad jag gör eller hur det går för mig med bowlingen och i skolan.
Nu tänker jag inte ljuga för mig själv längre, jag har inte klarat av sluta röka. Kommer aldrig klara det. Allt kändes så jävla bra, men nej då, det är bara jag som aldrig ska lyckas med saker som jag vill. Det är redan skrivit " Alex liv kommer bli ett helvete" det har det varit, och kommer det förbli så, eller kommer jag någonsin le igen? Kommer jag få tillbaka mina vänner som jag älskar så mycket? Kommer jag ens vara positiv igen? Jag har alltid hållt huvudet högt när det varit som tyngst , men nu känns det som krafterna tagit slut. Och min egen fassa vill inte att jag ska göra saker som jag vill och ser fram emot. Va fan är de för stil? Ska ju till Vårby och lira tävling. Håller de tyst för min far, för jag inte vågar berätta de. Sen får han reda på de, " hur fan ska du få pengar till de? jag har inte hur mycket pengar som helst och låna ut" Nej, det var fan ett misstag att jag föddes. Jag kan inte ens säga till min egen far om detta. Så feg jag är. Klubben vill att jag ska tävla, mamma tycker det är okej, mormor vill det men varför vill han aldrig att jag ska ut och tävla och få erfarenhet. Han tänker bara på pengar. Han tänker aldrig på mig.
Och fortfarande livlösa människor som är ute efter mig. Vad har dom för liv? Vad går deras liv ut på? Att förstöra för varandra. Aldrig någonsin ska ni förstöra mitt liv. Gå och gör något vettigt. Lyssna på mina ord. Orkar inte med er. Ni förlorar så mycket på det. Tro mig. Förstår inte vad ni vill. Världen är på väg åt fel håll. Aja, ska inte slösa mer tid på att gnälla om folk som inte har nåt liv som är ute efter mig. Avundsjuka kallas det.
Denna helgen som är passerat, var en av dom bästa på länge. Träffade Robin, kim och Victoria. Och Victoria sov över hos mig lördag till söndag och följde med mig och kollade på min match. ( Nej, det var inte för hon var med och kollade som jag spelade dåligt.) Hon stöttade mig genom hela matchen, hade det inte varit för att hon var där hade jag tappat humöret helt och hållet. Tack Vicky Jag gillar dig så enormt mycket. Tack för en underbar helg. <3
Idag har hela dagen varit seg, träffade Robin direkt efter skolan och stack hem till mig. Sen stack han, så har jag varit deppig hela dagen typ. Segt...
Känns som jag och Jessica börjar tappa kontakten. Låt det inte hända, snälla. Du är som min syster. Vill inte tappa kontakten med dig. Jag älskar dig syster <3
Mina vänner är som min familj. Finns inga bättre än mina vänner. Så underbara dom är . Tack som fan att ni finns för mig när jag är nere som jag är nu. Älskar er <3'
Nu har dom höjt bussbiljetterna igen. Det är så onödigt. Är det värt och betala 11 jävla kronor för att åka buss? Och sen, dom sköter ju inte tiderna. Som igår när jag skulle till fest, bussen var 12 minuter försenad. Är det värt och betala 11 kronor när dom inte kommer i tid? Nej, det blir många promenader för mig under detta året. Är inte sugen på att betala så mycket pengar för att åka buss när dom dessutom kommer försent alltid. Idiotiskt att höja, dom borde snarare sänka så dålig skötsel som dom har.
// Alex Nerbring
Nu tänker jag inte ljuga för mig själv längre, jag har inte klarat av sluta röka. Kommer aldrig klara det. Allt kändes så jävla bra, men nej då, det är bara jag som aldrig ska lyckas med saker som jag vill. Det är redan skrivit " Alex liv kommer bli ett helvete" det har det varit, och kommer det förbli så, eller kommer jag någonsin le igen? Kommer jag få tillbaka mina vänner som jag älskar så mycket? Kommer jag ens vara positiv igen? Jag har alltid hållt huvudet högt när det varit som tyngst , men nu känns det som krafterna tagit slut. Och min egen fassa vill inte att jag ska göra saker som jag vill och ser fram emot. Va fan är de för stil? Ska ju till Vårby och lira tävling. Håller de tyst för min far, för jag inte vågar berätta de. Sen får han reda på de, " hur fan ska du få pengar till de? jag har inte hur mycket pengar som helst och låna ut" Nej, det var fan ett misstag att jag föddes. Jag kan inte ens säga till min egen far om detta. Så feg jag är. Klubben vill att jag ska tävla, mamma tycker det är okej, mormor vill det men varför vill han aldrig att jag ska ut och tävla och få erfarenhet. Han tänker bara på pengar. Han tänker aldrig på mig.
Och fortfarande livlösa människor som är ute efter mig. Vad har dom för liv? Vad går deras liv ut på? Att förstöra för varandra. Aldrig någonsin ska ni förstöra mitt liv. Gå och gör något vettigt. Lyssna på mina ord. Orkar inte med er. Ni förlorar så mycket på det. Tro mig. Förstår inte vad ni vill. Världen är på väg åt fel håll. Aja, ska inte slösa mer tid på att gnälla om folk som inte har nåt liv som är ute efter mig. Avundsjuka kallas det.
Denna helgen som är passerat, var en av dom bästa på länge. Träffade Robin, kim och Victoria. Och Victoria sov över hos mig lördag till söndag och följde med mig och kollade på min match. ( Nej, det var inte för hon var med och kollade som jag spelade dåligt.) Hon stöttade mig genom hela matchen, hade det inte varit för att hon var där hade jag tappat humöret helt och hållet. Tack Vicky Jag gillar dig så enormt mycket. Tack för en underbar helg. <3
Idag har hela dagen varit seg, träffade Robin direkt efter skolan och stack hem till mig. Sen stack han, så har jag varit deppig hela dagen typ. Segt...
Känns som jag och Jessica börjar tappa kontakten. Låt det inte hända, snälla. Du är som min syster. Vill inte tappa kontakten med dig. Jag älskar dig syster <3
Mina vänner är som min familj. Finns inga bättre än mina vänner. Så underbara dom är . Tack som fan att ni finns för mig när jag är nere som jag är nu. Älskar er <3'
Nu har dom höjt bussbiljetterna igen. Det är så onödigt. Är det värt och betala 11 jävla kronor för att åka buss? Och sen, dom sköter ju inte tiderna. Som igår när jag skulle till fest, bussen var 12 minuter försenad. Är det värt och betala 11 kronor när dom inte kommer i tid? Nej, det blir många promenader för mig under detta året. Är inte sugen på att betala så mycket pengar för att åka buss när dom dessutom kommer försent alltid. Idiotiskt att höja, dom borde snarare sänka så dålig skötsel som dom har.
// Alex Nerbring
I dagens samhälle
Ja, nu kommer ett negativt inlägg igen. Blir så jävla lack. Man kan inte säga någonting idag utan att det ska komma ut och tass på fel sätt. Kommer inte gå in på detalj vad det är. Det håller jag privat. Men varför kan jag inte skämta med någon utan att det kommer ut till folk som inte har med det och göra och tar det på fel sätt. Blir så trött på de. I framtiden så kommer jag hålla allt för mig själv. Inte säga något till någon, för jag märker att det inte går och lita på någon.
Det är precis samma sak som media, man ska inte tro någoting om det stämmer eller ej INNAN man tagit reda på sanningen. Jämnför med skolans arbetsuppgifter när man ska göra en uppsats om någonting. Man ska alltid kolla upp källan om det stämmer eller om det inte stämmer. Precis samma sak. Trött på sån stil. Nog om detta möget nu.
Då blir det två matcher i helgen. Imorgon reserv i C - laget mot Årik i arlöv. Och på söndag i F2 från start mot Tramo. Två lundalag då man möter. Och i helgen ska man bara ta de lugnt. Förutom matcherna då. Sen blir det till att gå ner och heja och stötta på A laget imorgon vid klockan 15:00. Hoppas dom nu kan vinna.
Är så himla kär, har aldrig kännt så här för en tjej förr. Faktiskt. Är så glad innerst inne. Hoppas du förstår de <3
Vårby den 13 till 14/2. Spela Djurgårdens Ungdomstournament. Ska bli kul och spännande att komma ut och tävla lite i andra städer =)
Har inte så jätte mycket mer att skriva. // Alex " Junior" Nerbring.
Det är precis samma sak som media, man ska inte tro någoting om det stämmer eller ej INNAN man tagit reda på sanningen. Jämnför med skolans arbetsuppgifter när man ska göra en uppsats om någonting. Man ska alltid kolla upp källan om det stämmer eller om det inte stämmer. Precis samma sak. Trött på sån stil. Nog om detta möget nu.
Då blir det två matcher i helgen. Imorgon reserv i C - laget mot Årik i arlöv. Och på söndag i F2 från start mot Tramo. Två lundalag då man möter. Och i helgen ska man bara ta de lugnt. Förutom matcherna då. Sen blir det till att gå ner och heja och stötta på A laget imorgon vid klockan 15:00. Hoppas dom nu kan vinna.
Är så himla kär, har aldrig kännt så här för en tjej förr. Faktiskt. Är så glad innerst inne. Hoppas du förstår de <3
Vårby den 13 till 14/2. Spela Djurgårdens Ungdomstournament. Ska bli kul och spännande att komma ut och tävla lite i andra städer =)
Har inte så jätte mycket mer att skriva. // Alex " Junior" Nerbring.
Har ni också kännt....
Har ni också känt att ni känner igen er i en låt? Jag känner igen mig i denna låten: Fredric - Slutet.
INTRO
Vem tror på allting som jag sagt
När jag bara snacka skit å ljög om allt
Men jag förstod när det försvann
Att det aldrig kommer sluta så igen
VERS 1
Nu har det gått ett tag jag skrattar åt det hela nu
Jag öppnar hela själen ingen fattar det som kommer ut
Vill inte hata livet men jag vill begrava tiden
Sitter här ingen å skriver även fast jag blev besviken
Hur ska det sluta sen när ingen lyssnar på mig
Vem ska förklara sen att fredric faktiskt va en dåre
En jävla självupptagen idiot på två ben
Som skiter i allt annat än sina egna jävla problem
Hur kommer alla se mig när ingen orkar med mig
Vem kommer stå breve mig ge mig ge mig ge mig heder
Jag trodde denna tid va tiden när man skulle lyckas
Nu för tiden är det bara hat å prat å tjat som yttras
Det går emot mig gräver ner så ge mig lite frihet
Jag vill ju bara känna kärlek som från barnatiden
För detta livet e så men detta livet suger
Å vilken bragd att jag e ärlig när mitt inre ljuger
REF
Vem tror på allting som jag sagt
När jag bara snacka skit å ljög om allt
Men jag förstod när det försvann
Att det aldrig kommer sluta så igen
Vem vet hur allting faktiskt är
När jag inte orkar skriva om det här
Men jag e stark å kämpar på
Även fast jag inte längre orkar gå
VERS 2
Jag saknar livet som det va som när man typ va liten
Man spela fotboll basket bandy bara levde livet
Det va den bästa tiden nu blir det bara värre
Ingen frågar ingen ser mig ger mig nåt att bygga längre
Vart är min gamla mamma nåt som man knappt vill fråga
Som klara cancern med bravur å fick sin son att gråta
Som ville leva livet som inte valde spriten
Som kunde vara nykter även fast hon va besviken
Jag saknar tajson också hela tiden var sekund
Det går inte en dag utan tanken på vår fina hund
Jag hör ett skall från himlen det e du vet jag nu
Vila i din ensamhet tills jag e där å vi går ut
Jag har en fråga men jag kanske aldrig får ett svar
Blev jag välsignad med förbannelse från första dan
Jag tänker om jag vänder blad försöker glömma bort
Igen igen igen jag kommer dö av denna hjärtesorg
REF
Vem tror på allting som jag sagt
När jag bara snacka skit å ljög om allt
Men jag förstod när det försvann
Att det aldrig kommer sluta så igen
Vem vet hur allting faktiskt är
När jag inte orkar skriva om det här
Men jag e stark å kämpar på
Även fast jag inte längre orkar gå
VERS 3
Det här e sista jävla låten om min ruttna tid
Ska bara göra glada spår å skriva om mitt andra liv
Försöka glömma skiten som tagit hårt i hjärtat
Försöka stanna här på jorden å göra allting bättre
Jag ska bevisa att man klarar sig å stötta fler
Å aldrig mer skriva ner beklaga det i mina brev
Han är en toppen kille å det fick jag höra tidigt
Pappa ställe upp som han har gjort i hela detta livet
Men man går sönder lätt när omgivningen e fel
Man trampas ner å utan koll har man hamnat fel
Den här går ut till dom som hamnat mitt i denna kaos
Som inte orkar leva spolar fram å trycker paus
Jag e så full av känslor innanför min egen dörr
Å hoppas allting snart ska bli som alltihopa varit förr
Med två sista rader vill jag bara slå ett slag
Jag kommer aldrig sluta kämpa fredric kommer få det bra
REF
Vem tror på allting som jag sagt
När jag bara snacka skit å ljög om allt
Men jag förstod när det försvann
Att det aldrig kommer sluta så igen
Vem vet hur allting faktiskt är
När jag inte orkar skriva om det här
Men jag e stark å kämpar på
Även fast jag inte längre orkar gå
Vem tror på allting som jag sagt
När jag bara snacka skit å ljög om allt
Men jag förstod när det försvann
Att det aldrig kommer sluta så igen
INTRO
Vem tror på allting som jag sagt
När jag bara snacka skit å ljög om allt
Men jag förstod när det försvann
Att det aldrig kommer sluta så igen
VERS 1
Nu har det gått ett tag jag skrattar åt det hela nu
Jag öppnar hela själen ingen fattar det som kommer ut
Vill inte hata livet men jag vill begrava tiden
Sitter här ingen å skriver även fast jag blev besviken
Hur ska det sluta sen när ingen lyssnar på mig
Vem ska förklara sen att fredric faktiskt va en dåre
En jävla självupptagen idiot på två ben
Som skiter i allt annat än sina egna jävla problem
Hur kommer alla se mig när ingen orkar med mig
Vem kommer stå breve mig ge mig ge mig ge mig heder
Jag trodde denna tid va tiden när man skulle lyckas
Nu för tiden är det bara hat å prat å tjat som yttras
Det går emot mig gräver ner så ge mig lite frihet
Jag vill ju bara känna kärlek som från barnatiden
För detta livet e så men detta livet suger
Å vilken bragd att jag e ärlig när mitt inre ljuger
REF
Vem tror på allting som jag sagt
När jag bara snacka skit å ljög om allt
Men jag förstod när det försvann
Att det aldrig kommer sluta så igen
Vem vet hur allting faktiskt är
När jag inte orkar skriva om det här
Men jag e stark å kämpar på
Även fast jag inte längre orkar gå
VERS 2
Jag saknar livet som det va som när man typ va liten
Man spela fotboll basket bandy bara levde livet
Det va den bästa tiden nu blir det bara värre
Ingen frågar ingen ser mig ger mig nåt att bygga längre
Vart är min gamla mamma nåt som man knappt vill fråga
Som klara cancern med bravur å fick sin son att gråta
Som ville leva livet som inte valde spriten
Som kunde vara nykter även fast hon va besviken
Jag saknar tajson också hela tiden var sekund
Det går inte en dag utan tanken på vår fina hund
Jag hör ett skall från himlen det e du vet jag nu
Vila i din ensamhet tills jag e där å vi går ut
Jag har en fråga men jag kanske aldrig får ett svar
Blev jag välsignad med förbannelse från första dan
Jag tänker om jag vänder blad försöker glömma bort
Igen igen igen jag kommer dö av denna hjärtesorg
REF
Vem tror på allting som jag sagt
När jag bara snacka skit å ljög om allt
Men jag förstod när det försvann
Att det aldrig kommer sluta så igen
Vem vet hur allting faktiskt är
När jag inte orkar skriva om det här
Men jag e stark å kämpar på
Även fast jag inte längre orkar gå
VERS 3
Det här e sista jävla låten om min ruttna tid
Ska bara göra glada spår å skriva om mitt andra liv
Försöka glömma skiten som tagit hårt i hjärtat
Försöka stanna här på jorden å göra allting bättre
Jag ska bevisa att man klarar sig å stötta fler
Å aldrig mer skriva ner beklaga det i mina brev
Han är en toppen kille å det fick jag höra tidigt
Pappa ställe upp som han har gjort i hela detta livet
Men man går sönder lätt när omgivningen e fel
Man trampas ner å utan koll har man hamnat fel
Den här går ut till dom som hamnat mitt i denna kaos
Som inte orkar leva spolar fram å trycker paus
Jag e så full av känslor innanför min egen dörr
Å hoppas allting snart ska bli som alltihopa varit förr
Med två sista rader vill jag bara slå ett slag
Jag kommer aldrig sluta kämpa fredric kommer få det bra
REF
Vem tror på allting som jag sagt
När jag bara snacka skit å ljög om allt
Men jag förstod när det försvann
Att det aldrig kommer sluta så igen
Vem vet hur allting faktiskt är
När jag inte orkar skriva om det här
Men jag e stark å kämpar på
Även fast jag inte längre orkar gå
Vem tror på allting som jag sagt
När jag bara snacka skit å ljög om allt
Men jag förstod när det försvann
Att det aldrig kommer sluta så igen
Min uppväxt.
Ja, som ni ser så ska jag skriva lite om min uppväxt. Inte hela , men det mesta, från då när jag började skolan tills nu. Så hoppas ni gillar att läsa mycket. =)
Började i ettan 1999 om jag inte minns fel. Det började rätt bra, men mot slutet av ettan så började jag trivas mindre och mindre p.g.a mobbning. Och det fortsatte enda till nian men det kommer vi till sen. I ettan hade jag Sigen Bengtsson som lärare, inte den bästa läraren precis. Hon ville att jag skulle börja på sån special skola på grund av min "aggressivitet" helt fel, för jag var inte aggresiv. Så det startade väl upp ett litet " krig" eller ska vi kalla det bråk istället?
Det blev inget med det, jag fick stanna kvar. I tvåan hade jag fortfarande Sigen, Men det gick bättre denna gång. Men mobbningen fanns kvar. Var utstött, bråkade mycket. Hade ingen vän i klassen.
Sen över till trean mellanstadiet då alltså. Trivdes inte mycket bättre där, utan snarare mycket sämre. Hade Stefan Öberg som lärare, kanske bättre än Sigen, han brydde sig verkligen om mig, han har gjort mycket för mig för att jag ska klara av skolan. Men hur mycket han än gjorde för mig , så var det ingenting som fungerade, mobbningen står fast vid mig. Jag mådde bara sämre och sämre. Och fyran behöver jag inte ta upp för det var exakt likadant. MEN då hände det en sak.
femman. Trivdes som en fisk i vattnet. Fick bättre vänner, jag var ju en av dom i klassen. Då hade jag Lotta Mårtensson. Jag trivdes, men jag var ju en av dom, samtidigt börja jag skita i skolan och stöka i klassen, störig var jag. Men det bättrades på vid vårterminen. Då skötte jag mig. Men, det skulle tydligen bli sämre i sexan då jag kom upp i högstadiet. Det var då allt började igentligen, mobbningen kom tillbaka. Jag var utstött i hela högstadiet. Då började jag skita i skolan , började skolka. Då gick det över gränsen. I slutet började jag komma tillbaka och var mer och mer i skolan, men det gick snett igen. När jag började slåss och sånt. Allt spårade ur i min hjärna. Tror jag var i minst 7-8 slagsmål den terminen. Vårterminen då. DÅ mådde jag inte så dåligt över det.
Men i sjuan, det var då, allt vände, jag började må dåligt. Detta har jag inte berättat för någon, första gången jag berättar detta, jag försökte ta livet av mig i sjuan. Men, jag lever nu ju. Och jag har glömt det för längesedan. Men skolan gick allt sämre. Jag fick dåliga resultat på prov och läxförhör. Jag pluggade aldrig. Fick samtal hem varje vecka, var på möte varje månad. Bråkade mer och mer med mamma och pappa. Sket i allt och sket i att kämpa.
I åttan, det var ju då det riktiga " allvarlet" satte igång. Betyg och allt. Det gick väl bra första terminen. Men sen mot slutet tappade jag skolmotivationen. Mer slagsmål än i sexan. Slagsmål varje vecka kanske. Många var det iaf. Men det var inte mitt fel att jag kom i slagsmål. Det var folk som gick emot mig. Som i sjuan så fick jag samtal hem och möte varje månad. Sen blir det inte bättre genom att vi bytar lärare hela tiden. Tror vi har hafde många fler lärare än vad dom andra klasserna hade från 1 - 9. Därför blev det svårare för mig att fixa mina betyg. Och nu förstår jag varför mamma och pappa tjatade på mig hela tiden på att sköta skolan, men jag orkade inte. Sen blir det inte bättre av att jag blir nerslagen på fritiden och får ett rykte om att jag är " rasist" Som jag inte är. Sen blev det ett helvete när jag började göra musik. Blev mobbad för livet för mina första låtar. Men å andra sidan , så fick jag reda på mina äkta vänner var. Men, sen fortsatte det, folk kom mot mig och mobbade mig. Jag mådde skit och började skolka hela tiden.
Och i nian har jag inte så mycket att skriva om. Då tog det slut med skolan, det var redan kört för mig. Så jag sket i att gå till skolan. Till slut blev jag anmäld till socialen. Som jag är fri från nu( tror jag). Sen fick jag börja med anpassad skolgång. Jobbade 8 månader av nian. Så, det var ju som förväntat. Att jag skulle få ig i dom flesta ämnen.VG i idrott och G i musik. Resten hade jag ig i. Dåligt. Men 8 månader jobb istället för skolan förklarar väl saken. Men jag var så trött på den skolan. Och när jag ville byta skola i sjuan, så var det ingen av "idioterna" till rektorerna som lyssnade på mig. Utan jag fick gå kvar mot min vilja. Så klart blir det så. Grundskolan har varit ett rent helvete för mig. Men fast jag jobbade, så kände jag mig ändå som en av klassen jag gick i. Ett litet videoklipp från nian: http://se.youtube.com/watch?v=B2vRQoMVeH4&feature=related . Nu är min skolgång slut i grundskolan.
Och nu går jag på Bellevue på IV Data. Och trivs där. Och det är nästan så jag inte vill lämna denna skolan, men jag måste vidare. Detta är första gången jag riktigt trivs i skolan. Även om jag har mina dagar där jag är slö och trött.
Nu hade jag tänkt skriva lite om bowlingen. Började bowla rätt tidigt i mina dar. Och hittade grejen direkt, jag fastna för det. Även om jag bara var 4-5 år första gången jag rullade klot. Men vid 6-7 års åldern började jag fasnta för bowlingen.
Och spelade i dåvarande Söderkulla BK. Än idag tillhör jag den klubben, fast nu heter den Team Malmoe. Jag är väl bland dom ungdomar som spelat längst i den klubben. Och då menar jag åldersklassen 15-19. I början utvecklades jag inte så mycket. Men det har blivit mer ju äldre jag blev, vid 12 årsåldern började det hända saker. Sen idag, är jag väl duktig enligt dom flesta. Kanske inte resultatmässigt, men folk säger att jag har det perfekta slaget. Så resultaten kommer väl. Och jag har ju haft rykten om att jag ska vara en sur jävel. Kan hålla med, jag har tappat humöret ofta, och det har fått konsekvenser. Men det blir bättre och bättre för var säsong. Och har lovat, att hålla humöret på topp denna säsongen. Och tränat i onsdags och spelade tävling i måndags. Det är kul med bowling igen.
Musiken då. Har väl hållt på i 2 år nu snart. Det startade dåligt. Men en första låt är alltid en första låt. Men jag har utvecklats. Och nu håller jag på med mitt första mixtape. Har uppträtt på scen tre gånger, två gånger på Arena 305 ( där den ena gången sändes på tv) Och även uppträtt på Malmö Festivalen 2008. Fast det står still nu, men först och främst måste jag fixa skolan, sen i sommar ska jag satsa på musiken på allvar.
Sen har jag ju även spelat fotboll i Eriksfälts FF. Började rätt ung, men inte så direkt att jag brann för sporten. Det gick upp och ner, jag började slutade började slutade o.s.v. Nu har jag lagt fotbollsskorna helt på hyllan.
Har väl inte så mycket mer att skriva om mitt liv. Nu vet ni det mesta som hänt mig i min uppväxt. Hoppas ni tar allt till er, ni lite yngre som läser detta och inte gör samma misstag som jag gjorde. För lovar er, det blir inte bra, det kommer bli ett helvete ni kommer gå igenom. Hoppas ni gillar det ni läst. Vet att det är några som följer min blogg. Och sen får jag inte glömma att nämna min tränare, som tränat mig i alla år som jag spelat bowling. Stig Johansson. Tack för allt du tränat mig med.
Trevlig helg. // Alexander "Nebro" Nerbring.
Började i ettan 1999 om jag inte minns fel. Det började rätt bra, men mot slutet av ettan så började jag trivas mindre och mindre p.g.a mobbning. Och det fortsatte enda till nian men det kommer vi till sen. I ettan hade jag Sigen Bengtsson som lärare, inte den bästa läraren precis. Hon ville att jag skulle börja på sån special skola på grund av min "aggressivitet" helt fel, för jag var inte aggresiv. Så det startade väl upp ett litet " krig" eller ska vi kalla det bråk istället?
Det blev inget med det, jag fick stanna kvar. I tvåan hade jag fortfarande Sigen, Men det gick bättre denna gång. Men mobbningen fanns kvar. Var utstött, bråkade mycket. Hade ingen vän i klassen.
Sen över till trean mellanstadiet då alltså. Trivdes inte mycket bättre där, utan snarare mycket sämre. Hade Stefan Öberg som lärare, kanske bättre än Sigen, han brydde sig verkligen om mig, han har gjort mycket för mig för att jag ska klara av skolan. Men hur mycket han än gjorde för mig , så var det ingenting som fungerade, mobbningen står fast vid mig. Jag mådde bara sämre och sämre. Och fyran behöver jag inte ta upp för det var exakt likadant. MEN då hände det en sak.
femman. Trivdes som en fisk i vattnet. Fick bättre vänner, jag var ju en av dom i klassen. Då hade jag Lotta Mårtensson. Jag trivdes, men jag var ju en av dom, samtidigt börja jag skita i skolan och stöka i klassen, störig var jag. Men det bättrades på vid vårterminen. Då skötte jag mig. Men, det skulle tydligen bli sämre i sexan då jag kom upp i högstadiet. Det var då allt började igentligen, mobbningen kom tillbaka. Jag var utstött i hela högstadiet. Då började jag skita i skolan , började skolka. Då gick det över gränsen. I slutet började jag komma tillbaka och var mer och mer i skolan, men det gick snett igen. När jag började slåss och sånt. Allt spårade ur i min hjärna. Tror jag var i minst 7-8 slagsmål den terminen. Vårterminen då. DÅ mådde jag inte så dåligt över det.
Men i sjuan, det var då, allt vände, jag började må dåligt. Detta har jag inte berättat för någon, första gången jag berättar detta, jag försökte ta livet av mig i sjuan. Men, jag lever nu ju. Och jag har glömt det för längesedan. Men skolan gick allt sämre. Jag fick dåliga resultat på prov och läxförhör. Jag pluggade aldrig. Fick samtal hem varje vecka, var på möte varje månad. Bråkade mer och mer med mamma och pappa. Sket i allt och sket i att kämpa.
I åttan, det var ju då det riktiga " allvarlet" satte igång. Betyg och allt. Det gick väl bra första terminen. Men sen mot slutet tappade jag skolmotivationen. Mer slagsmål än i sexan. Slagsmål varje vecka kanske. Många var det iaf. Men det var inte mitt fel att jag kom i slagsmål. Det var folk som gick emot mig. Som i sjuan så fick jag samtal hem och möte varje månad. Sen blir det inte bättre genom att vi bytar lärare hela tiden. Tror vi har hafde många fler lärare än vad dom andra klasserna hade från 1 - 9. Därför blev det svårare för mig att fixa mina betyg. Och nu förstår jag varför mamma och pappa tjatade på mig hela tiden på att sköta skolan, men jag orkade inte. Sen blir det inte bättre av att jag blir nerslagen på fritiden och får ett rykte om att jag är " rasist" Som jag inte är. Sen blev det ett helvete när jag började göra musik. Blev mobbad för livet för mina första låtar. Men å andra sidan , så fick jag reda på mina äkta vänner var. Men, sen fortsatte det, folk kom mot mig och mobbade mig. Jag mådde skit och började skolka hela tiden.
Och i nian har jag inte så mycket att skriva om. Då tog det slut med skolan, det var redan kört för mig. Så jag sket i att gå till skolan. Till slut blev jag anmäld till socialen. Som jag är fri från nu( tror jag). Sen fick jag börja med anpassad skolgång. Jobbade 8 månader av nian. Så, det var ju som förväntat. Att jag skulle få ig i dom flesta ämnen.VG i idrott och G i musik. Resten hade jag ig i. Dåligt. Men 8 månader jobb istället för skolan förklarar väl saken. Men jag var så trött på den skolan. Och när jag ville byta skola i sjuan, så var det ingen av "idioterna" till rektorerna som lyssnade på mig. Utan jag fick gå kvar mot min vilja. Så klart blir det så. Grundskolan har varit ett rent helvete för mig. Men fast jag jobbade, så kände jag mig ändå som en av klassen jag gick i. Ett litet videoklipp från nian: http://se.youtube.com/watch?v=B2vRQoMVeH4&feature=related . Nu är min skolgång slut i grundskolan.
Och nu går jag på Bellevue på IV Data. Och trivs där. Och det är nästan så jag inte vill lämna denna skolan, men jag måste vidare. Detta är första gången jag riktigt trivs i skolan. Även om jag har mina dagar där jag är slö och trött.
Nu hade jag tänkt skriva lite om bowlingen. Började bowla rätt tidigt i mina dar. Och hittade grejen direkt, jag fastna för det. Även om jag bara var 4-5 år första gången jag rullade klot. Men vid 6-7 års åldern började jag fasnta för bowlingen.
Och spelade i dåvarande Söderkulla BK. Än idag tillhör jag den klubben, fast nu heter den Team Malmoe. Jag är väl bland dom ungdomar som spelat längst i den klubben. Och då menar jag åldersklassen 15-19. I början utvecklades jag inte så mycket. Men det har blivit mer ju äldre jag blev, vid 12 årsåldern började det hända saker. Sen idag, är jag väl duktig enligt dom flesta. Kanske inte resultatmässigt, men folk säger att jag har det perfekta slaget. Så resultaten kommer väl. Och jag har ju haft rykten om att jag ska vara en sur jävel. Kan hålla med, jag har tappat humöret ofta, och det har fått konsekvenser. Men det blir bättre och bättre för var säsong. Och har lovat, att hålla humöret på topp denna säsongen. Och tränat i onsdags och spelade tävling i måndags. Det är kul med bowling igen.
Musiken då. Har väl hållt på i 2 år nu snart. Det startade dåligt. Men en första låt är alltid en första låt. Men jag har utvecklats. Och nu håller jag på med mitt första mixtape. Har uppträtt på scen tre gånger, två gånger på Arena 305 ( där den ena gången sändes på tv) Och även uppträtt på Malmö Festivalen 2008. Fast det står still nu, men först och främst måste jag fixa skolan, sen i sommar ska jag satsa på musiken på allvar.
Sen har jag ju även spelat fotboll i Eriksfälts FF. Började rätt ung, men inte så direkt att jag brann för sporten. Det gick upp och ner, jag började slutade började slutade o.s.v. Nu har jag lagt fotbollsskorna helt på hyllan.
Har väl inte så mycket mer att skriva om mitt liv. Nu vet ni det mesta som hänt mig i min uppväxt. Hoppas ni tar allt till er, ni lite yngre som läser detta och inte gör samma misstag som jag gjorde. För lovar er, det blir inte bra, det kommer bli ett helvete ni kommer gå igenom. Hoppas ni gillar det ni läst. Vet att det är några som följer min blogg. Och sen får jag inte glömma att nämna min tränare, som tränat mig i alla år som jag spelat bowling. Stig Johansson. Tack för allt du tränat mig med.
Trevlig helg. // Alexander "Nebro" Nerbring.
Långt inlägg.
Skulle bara säga att jag kommer snart med ny uppdatering. Men ska börja skriva ett långt långt inlägg. Så ursäkta om det kommer ta lite tid.
Håll ut allihopa!
// Alexander Nerbring
Håll ut allihopa!
// Alexander Nerbring
Skolan har börjat...allvaret är igång...
Ja, som rubriken lyder så är då skolan igång, och då samtidigt mer allvar i det. Mindre än en månad kvar till nationella prov i svenska. Ser fram emot det , men det kommer bli högt tempo och mycket jobb. Alltså, allvaret börjar igen. Jag börjar mer och mer känna ansvar för mig själv, vilket både är positivt och negativt. Det positiva är väl att jag lär mig ta ansvar för mig själv. Det negativa är att jag inte kommer ha lika mycket fritid.
Denna terminen ska jag verkligen jobba hårt med skolan. Ska inte bry mig om vad folk säger till mig om det. Men ska ta skolan på allra högsta allvar. Och denna gången ska jag klara det. Jag ska bort från denna skolan( inget ont om skolan, jag trivs hur bra som helst där, men jag vill vidare) Har bestämt mig att gå VVS linjen. På universitetholmen. Ska börja söka imorgon. Andrahandsval har jag inte riktigt bestämt mig än. Ska fundera riktigt på det nu under kvällen och skoldan imorgon. Ska ha en tid med CYO imorgon. Idag blir det inte så långt inlägg. Men vissa personer klaga på att jag uppdaterar dåligt. Men jag har inte så mycket tid vid datorn.
Hoppas ni har läst igenom förra inlägget noga. Om inte, så se till och gör det.
Idag startades första träningen. Kändes skönt, MEN, där finns vissa brister, t.ex mitt spärrspel, bör nog slipa till det lite. Första slagen känns hur bra som helst. Och ändring från förra inlägget, jag ska till lund och inte tomelilla. Ska spela med " gubba" laget istället. Varför jag ska spela där , tar jag inte upp, personliga anledningar. Är ni ändå så nyfikna så får ni fråga mig när ni träffar mig. Men det kan ju va kul och känna sig som en "gubbe" hehe...
Som jag sa, inte så långt idag. Men håll utkick det kommer ju ändå långa inlägg då och då. Så håll ögonen uppe. Och hoppas ni tycker jag skriver bra. Annars får ni gärna lämna en komentar med era synpunkter så tar jag det åt mig och bygger vidare på.
Ha en bra kväll. // Alexander Nerbring.
Senaste...
Tjenare, idag hade jag tänkt skriva lite positivt,tyvärr blev det inte så. Inte för att jag mår dåligt, men känner att jag måste få ut detta.
Det senaste som hänt i rosengård, det förvånar mig inte, för att ungdomarna har ingenting att göra idag. Det är klart dom gör så. Hade det funnits fler fritidsgårdar, ungdomshus och aktiviteterna för dessa ungdomar så hade kriminaliteten bland ungdomar minskat ganska rejält.
Visst, där finns folk som faktiskt försöker, men, dom försöker inte tillräckligt. Här om dagen blev en av mina närmsta vänner nerslagen, av 5 ungdomar. Det hade aldrig hänt om där fanns fler aktiviteter för ungdomar. Visst, det är totalt respektlöst och fegt och göra så bara för att dom inte har någonting att göra. Sen tycker jag inte att det är rätt, absolut inte. MEN varför går dom på dom oskyldiga och inte dom som bestämer här i landet? Rätta mig om jag har fel, borde dom inte gå på dom som bestämer i Sverige? Varför hoppa på en oskyldig människa bara för dom inte har nånstans och gå och ha kul. Det är en fråga vi nog aldrig kommer få reda på svaret.
Nu ska jag snacka om polisanmälningar. T.ex, jag har blivit nerslagen två gånger, polisanmält båda gångerna, har tillräckliga bevis och jag kan peka ut personerna. Men, dom lägger bara ner skitet för att jag "inte" har tillräckliga bevis, och enligt dom kan jag inte peka ut personerna? Det gör att jag får svårare att polisanmäla om det nu skulle hända igen. Dålig stil tycker jag. Sen får ni tycka vad ni vill. Sen en sak till , skadestånd har jag heller inte fått. Ännu sämre stil, jag menar, min lärare fick skadestånd för att bussarna inte kom på en timme när hon skulle till jobb. Och jag får INTE skadestånd när jag ena gången blir opererad för jag brytit knogleden och den andra gången fått en stor blåtira. Vad är det för fel? Önskar att ALLA i hela Sverige hade lyssnat på mig just nu, för det skulle bli så mycket bättre.
Jag säger inte att jag är någon förebild, absolut inte, men jag känner mig så mycket mer mogen än många andra här i landet. Nu är jag klar med denna biten. Långt inlägg idag. ( Det kommer lite positivt senare mot slutet, så ni inte tror att jag bara ska skriva om negativa saker hela tiden igen)
Rasism. Är man rasist för att man älskar sitt land? Här om dagen gick där förbi en kille utanför min balkong, och skrek på mig " jävla rasist". Jag sket i de. Den kommentaren kom för att jag har en svensk flagga på min balkong. Jag är inte rasist, jag bara älskar mitt land. Precis som om , en ungersk kille skulle älska sitt land, skulle jag då komma fram till han och säga " jävla rasist" till honom då? Det är så lågt det bara går och komma. Löjligt.
Lite positivt nu. Det är kul med bowling igen. Men det kommer jag till senare. Igår så träffade man Pidde, Kim och Robin. Tog det lugnt hemma hos Pidde och tittade på fotboll. Sen stack vi upp till min mormor och somna. Fast jag hade ovanligt svårt för att somna inatt. Är det att jag hållt mig så länge utan cigg? Hållt mig nu i 5 dagar. Och det känns så jävla skönt. Här om dagen träffade jag en gammal polare från sjukhuset. Robin heter han. Trevligt. Först kände han inte igen mig, men sen kom jag fram till han och fråga om det inte var han. Men trevligt var det och träffa honom. Vi hade ju ändå råkat ut för samma sorts skada. Åkt in i en glasruta. Eller ja, jag blev inknuffad men han hade slått in i rutan på fyllan.
Sen imorgon ska jag träffa Victoria=) Längtar redan =)
Nu hade jag tänkt berätta lite om sporten som är mitt liv, bowling. Det känns så roligt och spela igen. Inte för att jag spelade så övertygande bra. Jag kan bättre. Men, det kändes hur kul som helst och spela idag i Tollarp. Gjorde 1105 på 6 serier utan hcp och 1213 med hcp. Hyfsat bra. Men kan bättre som sagt. Då blir det Tomelilla på lördag. Match. Ser fram emot första omgången. Det känns hur bra och bowla igen.
Nu känns det som jag skrivit allt jag hade på tankarna. God fortsättning på er alla. Och håll utkick efter många fler positiva inlägg här i framtiden. Mitt liv känns sjukt bra. Är lycklig och positiv. Woho!
// Alexander"Nebro"Nerbring.
Det senaste som hänt i rosengård, det förvånar mig inte, för att ungdomarna har ingenting att göra idag. Det är klart dom gör så. Hade det funnits fler fritidsgårdar, ungdomshus och aktiviteterna för dessa ungdomar så hade kriminaliteten bland ungdomar minskat ganska rejält.
Visst, där finns folk som faktiskt försöker, men, dom försöker inte tillräckligt. Här om dagen blev en av mina närmsta vänner nerslagen, av 5 ungdomar. Det hade aldrig hänt om där fanns fler aktiviteter för ungdomar. Visst, det är totalt respektlöst och fegt och göra så bara för att dom inte har någonting att göra. Sen tycker jag inte att det är rätt, absolut inte. MEN varför går dom på dom oskyldiga och inte dom som bestämer här i landet? Rätta mig om jag har fel, borde dom inte gå på dom som bestämer i Sverige? Varför hoppa på en oskyldig människa bara för dom inte har nånstans och gå och ha kul. Det är en fråga vi nog aldrig kommer få reda på svaret.
Nu ska jag snacka om polisanmälningar. T.ex, jag har blivit nerslagen två gånger, polisanmält båda gångerna, har tillräckliga bevis och jag kan peka ut personerna. Men, dom lägger bara ner skitet för att jag "inte" har tillräckliga bevis, och enligt dom kan jag inte peka ut personerna? Det gör att jag får svårare att polisanmäla om det nu skulle hända igen. Dålig stil tycker jag. Sen får ni tycka vad ni vill. Sen en sak till , skadestånd har jag heller inte fått. Ännu sämre stil, jag menar, min lärare fick skadestånd för att bussarna inte kom på en timme när hon skulle till jobb. Och jag får INTE skadestånd när jag ena gången blir opererad för jag brytit knogleden och den andra gången fått en stor blåtira. Vad är det för fel? Önskar att ALLA i hela Sverige hade lyssnat på mig just nu, för det skulle bli så mycket bättre.
Jag säger inte att jag är någon förebild, absolut inte, men jag känner mig så mycket mer mogen än många andra här i landet. Nu är jag klar med denna biten. Långt inlägg idag. ( Det kommer lite positivt senare mot slutet, så ni inte tror att jag bara ska skriva om negativa saker hela tiden igen)
Rasism. Är man rasist för att man älskar sitt land? Här om dagen gick där förbi en kille utanför min balkong, och skrek på mig " jävla rasist". Jag sket i de. Den kommentaren kom för att jag har en svensk flagga på min balkong. Jag är inte rasist, jag bara älskar mitt land. Precis som om , en ungersk kille skulle älska sitt land, skulle jag då komma fram till han och säga " jävla rasist" till honom då? Det är så lågt det bara går och komma. Löjligt.
Lite positivt nu. Det är kul med bowling igen. Men det kommer jag till senare. Igår så träffade man Pidde, Kim och Robin. Tog det lugnt hemma hos Pidde och tittade på fotboll. Sen stack vi upp till min mormor och somna. Fast jag hade ovanligt svårt för att somna inatt. Är det att jag hållt mig så länge utan cigg? Hållt mig nu i 5 dagar. Och det känns så jävla skönt. Här om dagen träffade jag en gammal polare från sjukhuset. Robin heter han. Trevligt. Först kände han inte igen mig, men sen kom jag fram till han och fråga om det inte var han. Men trevligt var det och träffa honom. Vi hade ju ändå råkat ut för samma sorts skada. Åkt in i en glasruta. Eller ja, jag blev inknuffad men han hade slått in i rutan på fyllan.
Sen imorgon ska jag träffa Victoria=) Längtar redan =)
Nu hade jag tänkt berätta lite om sporten som är mitt liv, bowling. Det känns så roligt och spela igen. Inte för att jag spelade så övertygande bra. Jag kan bättre. Men, det kändes hur kul som helst och spela idag i Tollarp. Gjorde 1105 på 6 serier utan hcp och 1213 med hcp. Hyfsat bra. Men kan bättre som sagt. Då blir det Tomelilla på lördag. Match. Ser fram emot första omgången. Det känns hur bra och bowla igen.
Nu känns det som jag skrivit allt jag hade på tankarna. God fortsättning på er alla. Och håll utkick efter många fler positiva inlägg här i framtiden. Mitt liv känns sjukt bra. Är lycklig och positiv. Woho!
// Alexander"Nebro"Nerbring.
Bästa dagen i mitt liv.
Går det ens och beskriva gårdagen? Så himla underbart. Bästa dagen i mitt liv ärligt talat. Hade skit roligt, träffa alla vänner jag älskar. Och det hände en sak exakt 00.00<3 Och efter det tände man nyårs ciggarren. Sen halv 1 gick vi in igen och festade vidare.
Fy fan vad jag är lycklig nu. Jag grät av lycka imorse när jag skulle gå och lägga mig. Så himla underbart. Nu är det nytt år , nya tag , nya krafter och nya möjligheter. 2008 är helt borta ur mitt minne nu. 2009 ska bli ett bra år. Jag både hoppas och tror det. Allting kommer vända. Jag ska inte låta någon/något förstöra detta för mig. Aldrig! Sist men inte minst så glömmer jag aldrig klockslaget 00.00<3 DU vet varför <3 Underbart. Detta kan inte bli mycket bättre.
Vaknade halv två idag. Trött och seg. Här sitter man nu och är röksugen, men ska inte röka mer. Det har jag sagt. Och jag ska klara det. Har hållt mig nu sen 23.57 igår. Då ska jag klara resten av livet också. Men det krävs att jag har kompisar och nära som tror på mig. Att jag kommer klara det.
Säger en sak: Underbart!!
00.00<3
// Alexander Nerbring
Fy fan vad jag är lycklig nu. Jag grät av lycka imorse när jag skulle gå och lägga mig. Så himla underbart. Nu är det nytt år , nya tag , nya krafter och nya möjligheter. 2008 är helt borta ur mitt minne nu. 2009 ska bli ett bra år. Jag både hoppas och tror det. Allting kommer vända. Jag ska inte låta någon/något förstöra detta för mig. Aldrig! Sist men inte minst så glömmer jag aldrig klockslaget 00.00<3 DU vet varför <3 Underbart. Detta kan inte bli mycket bättre.
Vaknade halv två idag. Trött och seg. Här sitter man nu och är röksugen, men ska inte röka mer. Det har jag sagt. Och jag ska klara det. Har hållt mig nu sen 23.57 igår. Då ska jag klara resten av livet också. Men det krävs att jag har kompisar och nära som tror på mig. Att jag kommer klara det.
Säger en sak: Underbart!!
00.00<3
// Alexander Nerbring
