Förlåt.
För det första. Så ber jag om ursäkt för jag är så negativ hela tiden. Men ingenting fungerar. Jag försöker. Tro mig. Men allt är så svårt utan en familj man kan snacka med. Jag är inte stolt över mig själv. Jag ville inte detta, Det var ödet som tydligen ville detta.
Jag mår skit. Och inget hjälper. Jag dricker. Men det hjälper heller inte detta. Seriöst. Jag behöver hjälp. Detta är på gränsen att spåra ur, bara gå min väg och bara försvinna. Jag är för svag för att klara detta. Totalt förstörd är jag.
Igår var det julafton. Visst, jag skrattade och hade roligt, men det kändes inte bra. Det var ju inte min familj som firade jul. Det var nåt annat. Det var en mamma, pappa och två brödrar som firade, inte en familj. Varför har jag så svårt för att klara av skiten? Min bror har eller hade inga svårigheter med de? Jag har alltid sett Martin( min bror ) som en förebild. Men varför har jag inte lyckats som han? Jo, svaret fick jag precis. Jag visar mig svag, alla som går på mig, ser svagheten i mina ögon. Men jag klarar inte detta mer. Allt har blivit som ett stort svart moln över mitt liv. Jag försöker tänka på det positiva. Och jag har sagt att jag mår bättre, men jag har nog bara låtssats som de. Innerst inne mår jag skit.
Är så trött , så trött på att gnälla hela tiden. Folk blir trötta på mig för jag gnäller över mitt liv hela tiden. Men ingen, ingen, vet så mycket jag gått igenom, inte ens min far. Vet ni hur de känns? När inte ens min far vet hur mycket jag gått igenom i mitt liv? Jag vet inte ens om jag vågar säga att jag inte har en familj längre. Men det har jag inte. Jag ska tacka gud att jag klarat mig så här långt. Jag ska igentligen vara stolt över mig själv över att jag klarat all skit jag gått igenom. Men tyvärr, det kan jag inte, hur mycket jag än försöker så blir det bara skit av det hela. Förlåt. Jag har tagit emot massa skit, för att komma hit? Var det värt det? Eller, vad har jag fått tillbaka?Ingenting, eller jo, ännu mer skit.
Pallar inte skriva mer, mår bara skit av allt. Sov gott. Haj // Alex
Jag mår skit. Och inget hjälper. Jag dricker. Men det hjälper heller inte detta. Seriöst. Jag behöver hjälp. Detta är på gränsen att spåra ur, bara gå min väg och bara försvinna. Jag är för svag för att klara detta. Totalt förstörd är jag.
Igår var det julafton. Visst, jag skrattade och hade roligt, men det kändes inte bra. Det var ju inte min familj som firade jul. Det var nåt annat. Det var en mamma, pappa och två brödrar som firade, inte en familj. Varför har jag så svårt för att klara av skiten? Min bror har eller hade inga svårigheter med de? Jag har alltid sett Martin( min bror ) som en förebild. Men varför har jag inte lyckats som han? Jo, svaret fick jag precis. Jag visar mig svag, alla som går på mig, ser svagheten i mina ögon. Men jag klarar inte detta mer. Allt har blivit som ett stort svart moln över mitt liv. Jag försöker tänka på det positiva. Och jag har sagt att jag mår bättre, men jag har nog bara låtssats som de. Innerst inne mår jag skit.
Är så trött , så trött på att gnälla hela tiden. Folk blir trötta på mig för jag gnäller över mitt liv hela tiden. Men ingen, ingen, vet så mycket jag gått igenom, inte ens min far. Vet ni hur de känns? När inte ens min far vet hur mycket jag gått igenom i mitt liv? Jag vet inte ens om jag vågar säga att jag inte har en familj längre. Men det har jag inte. Jag ska tacka gud att jag klarat mig så här långt. Jag ska igentligen vara stolt över mig själv över att jag klarat all skit jag gått igenom. Men tyvärr, det kan jag inte, hur mycket jag än försöker så blir det bara skit av det hela. Förlåt. Jag har tagit emot massa skit, för att komma hit? Var det värt det? Eller, vad har jag fått tillbaka?Ingenting, eller jo, ännu mer skit.
Pallar inte skriva mer, mår bara skit av allt. Sov gott. Haj // Alex
Kommentarer
Trackback
