Så taggad ändå...
Jag som var så taggad till detta. Varför blir det då till ett helvete? Syftar då på tävlingarna idag. Gick åt helvete.
Ska inte tillbaka till det negativa nu. Nu när det känns så skönt och vara inne med positiva tankar. FAN! säger jag bara. Hur kunde detta hända nu? Detta kan inte vara sant. Får beröm i skolan hur duktig jag varit. Har underbara vänner. Hur kunde detta hända? Varför kommer jag tillbaka? Menar då på att jag tappade humöret. Jag som har varit jävligt glad den senaste tiden. Till och med mina vänner har märkt hur glad jag har varit.
Varför? Varför börjar allt bli negativt igen? Varför? December månad började bra, varför känns det som det kommer bli en dålig avslutning på året? Varför? Jag som lovat mig själv att aldrig mer tänka negativt...så kommer det tillbaka?
Okej sanningen ska fram. Inte för att jag har ljugit om någonting eller varit rädd för och berätta det. Jag har bara döjlt det, men nu kan jag inte hålla mig längre. Det är folk, som är ute efter mig, helt utan någon anledning. Han ( nämner inga namn ) försöker kräva mig på pengar, och ger jag han inte pengar kommer han "döda" mig. personligen enligt honom. Men varför? Hur kan man vara så omogen att gå runt och försöka förstöra andras liv för man inte har ett liv själv? Tycker han det är tufft? Eller vill han ha uppmärksamhet? Vill han vara en i gänget? Frågorna är många, vi alla vet nog redan svaren på dessa. Jag kan säga såhär, om det är att han försöker förstöra mitt liv, kommer han inte lyckas. Försöker han få respekt, kommer han inte få det av mig, försöker han få uppmärksamhet, får han inte det av mig. Eller försöker han som jag tror , att han försöker vara cool, så är han inte det. Man tjänar INGENTING på att göra såna här pinsama, barnsliga och omogna saker. Varför kan alla som håller på med sånt här skit inte inse det? Och växa upp nån gång. Jag kan säga så här den killen , är äldre än mig. Och han har inte vuxit upp. Okej det kanske kommer vara fel att skriva om detta här, så skiter jag fullständigt i det, jag står upp för mig själv nu för tiden. Nog om detta nu. Hoppas han lär sig en läxa och växer upp från skiten, precis som jag gjort.
Som ni redan vet tror jag( om ni sett min video på youtube) så 2008 kommer både vara saknat och bortglömt på samma gång. Enda jag kommer sakna är sommaren.
Ja, och en dag till julafton, Woho! kan man säga, men tyvärr så är det inte samma känsla som förra året. Som ni alla vet så har mamma och pappa skiljt sig. Det kommer bli en splittrad jul, det känns inte alls bra. Även om jag vet att många går igenom detta här. Sen säger många att när jag mår dåligt ska jag gå och snacka med min mamma, pappa eller bror. Jag är ärligt talat för svag för och berätta saker och ting för min familj. Eller familj kanske jag inte ska säga, mamma, pappa eller bror? Jag har inte kommit i julstämning än, och det är dan innan julafton. Wiho! Ska jag komma i julstämning på sommaren 09 eller?
Förlåt för detta negativa inlägget. Som min bror sagt. Man orkar inte vara positiv hela tiden. Jag är bara så trött på att gå runt och vara rädd hela tiden. Inte ens när jag är hemma känner jag mig trygg. Dom killarna, eller han, jag vet inte hur många dom är som ska "döda" mig. Fega är dom. Men iaf, dom vet exakt var jag bor, där kommer en sak till upp med att jag inte vågar säga till mamma och pappa, jag vill flytta. Kommer kännas mycket tryggare och gå hem om kvällarna , slippa vakta min rygg hela tiden. Och största problemet är, dom vet var och när jag tränar, dom vet vilken skola jag går på. Var ska jag känna mig trygg? Nehe, fan ta denna skiten helt ärligt talat. Så trött på de, blir spyfärdig bara jag tänker på hur dagens ungomdar( är ungdom själv, men jag räknar mig inte som en, undrar ni varför så fråga mig personligen) förstör vårt samhälle.
Skriver nog inte mer innan jul, så får önska er en riktigt god jul. Och hoppas nu ni får en riktigt bra jul. För det kommer inte jag att ha.
// Alexander Nerbring
Ett långt inlägg idag. Woho!
Ska inte tillbaka till det negativa nu. Nu när det känns så skönt och vara inne med positiva tankar. FAN! säger jag bara. Hur kunde detta hända nu? Detta kan inte vara sant. Får beröm i skolan hur duktig jag varit. Har underbara vänner. Hur kunde detta hända? Varför kommer jag tillbaka? Menar då på att jag tappade humöret. Jag som har varit jävligt glad den senaste tiden. Till och med mina vänner har märkt hur glad jag har varit.
Varför? Varför börjar allt bli negativt igen? Varför? December månad började bra, varför känns det som det kommer bli en dålig avslutning på året? Varför? Jag som lovat mig själv att aldrig mer tänka negativt...så kommer det tillbaka?
Okej sanningen ska fram. Inte för att jag har ljugit om någonting eller varit rädd för och berätta det. Jag har bara döjlt det, men nu kan jag inte hålla mig längre. Det är folk, som är ute efter mig, helt utan någon anledning. Han ( nämner inga namn ) försöker kräva mig på pengar, och ger jag han inte pengar kommer han "döda" mig. personligen enligt honom. Men varför? Hur kan man vara så omogen att gå runt och försöka förstöra andras liv för man inte har ett liv själv? Tycker han det är tufft? Eller vill han ha uppmärksamhet? Vill han vara en i gänget? Frågorna är många, vi alla vet nog redan svaren på dessa. Jag kan säga såhär, om det är att han försöker förstöra mitt liv, kommer han inte lyckas. Försöker han få respekt, kommer han inte få det av mig, försöker han få uppmärksamhet, får han inte det av mig. Eller försöker han som jag tror , att han försöker vara cool, så är han inte det. Man tjänar INGENTING på att göra såna här pinsama, barnsliga och omogna saker. Varför kan alla som håller på med sånt här skit inte inse det? Och växa upp nån gång. Jag kan säga så här den killen , är äldre än mig. Och han har inte vuxit upp. Okej det kanske kommer vara fel att skriva om detta här, så skiter jag fullständigt i det, jag står upp för mig själv nu för tiden. Nog om detta nu. Hoppas han lär sig en läxa och växer upp från skiten, precis som jag gjort.
Som ni redan vet tror jag( om ni sett min video på youtube) så 2008 kommer både vara saknat och bortglömt på samma gång. Enda jag kommer sakna är sommaren.
Ja, och en dag till julafton, Woho! kan man säga, men tyvärr så är det inte samma känsla som förra året. Som ni alla vet så har mamma och pappa skiljt sig. Det kommer bli en splittrad jul, det känns inte alls bra. Även om jag vet att många går igenom detta här. Sen säger många att när jag mår dåligt ska jag gå och snacka med min mamma, pappa eller bror. Jag är ärligt talat för svag för och berätta saker och ting för min familj. Eller familj kanske jag inte ska säga, mamma, pappa eller bror? Jag har inte kommit i julstämning än, och det är dan innan julafton. Wiho! Ska jag komma i julstämning på sommaren 09 eller?
Förlåt för detta negativa inlägget. Som min bror sagt. Man orkar inte vara positiv hela tiden. Jag är bara så trött på att gå runt och vara rädd hela tiden. Inte ens när jag är hemma känner jag mig trygg. Dom killarna, eller han, jag vet inte hur många dom är som ska "döda" mig. Fega är dom. Men iaf, dom vet exakt var jag bor, där kommer en sak till upp med att jag inte vågar säga till mamma och pappa, jag vill flytta. Kommer kännas mycket tryggare och gå hem om kvällarna , slippa vakta min rygg hela tiden. Och största problemet är, dom vet var och när jag tränar, dom vet vilken skola jag går på. Var ska jag känna mig trygg? Nehe, fan ta denna skiten helt ärligt talat. Så trött på de, blir spyfärdig bara jag tänker på hur dagens ungomdar( är ungdom själv, men jag räknar mig inte som en, undrar ni varför så fråga mig personligen) förstör vårt samhälle.
Skriver nog inte mer innan jul, så får önska er en riktigt god jul. Och hoppas nu ni får en riktigt bra jul. För det kommer inte jag att ha.
// Alexander Nerbring
Ett långt inlägg idag. Woho!
Kommentarer
Postat av: Martin Nerbring
Ett litet tips brorsan. Jag vet att det är svårt och det är betydligt lättare sagt än gjort men, fokusera inte så mycket på det negativa. Händer något negativt så försök tränga undan det. Du bryter bara ner dig själv genom att mala det negativa hela tiden. Prata om dina polare som ställer upp för dig, prata om saker som gör dig glad. Det blir betydligt lättare att ta sig an det negativa då. See ya bro. Min dörr e alltid öppen. Det vet du...
Trackback
