Mitt ibland sorg och tårar...
Som rubriken lyder så får man väl gräva fram lite positiva saker i mitt liv mitt ibland sorg och tårar.
Har nu i några inlägg skrivit bara om sorgen i mitt liv. Efter många tankestunder har jag kommit fram till att,
mitt liv är inte så dåligt som jag får de till och verka.
Får väl först och främst ta upp det viktigaste.
Skolan. Det går frukstansvärt bra faktiskt. Är faktiskt lite imponerad av mig själv, att jag verkligen tar tag i skolan. Det känns sjukt bra, trodde aldrig jag skulle klara de, de har jag heller inte gjort, ÄN. Men som det känns just nu, så kommer jag klara det. Men man vet ju aldrig, vad som helst kan hända, men tar ett steg i taget, tar som sagt inte ut något i förväg.
Sen får jag även passa på att tacka mina underbara vänner som jag faktiskt har nu när jag tänker efter.
Dom ställer upp i vått och torrt. Robin, Hanna, Johan, Kim, Jessica, Patrik...Ja en del, det är riktiga vänner som visar att dom ställer upp alltid vad som än händer. Och dom ska veta att jag ställer upp för dom också, vad som än händer.
Och min bror såklart, han är nog den personen jag älskar mest i mitt liv, han är den personen jag kan snacka med om allting som händer, både positiva och negativa saker. Tack Martin.
Nu till bowlingen.
Kanske inte ska gnälla, men just nu går det inte bra, känns som jag tappat allting efter uppehållet, släpp, tempot , ja, tekniken över huvudtaget. Men antar att det kommer, de gäller bara att träna och stå i.
Har två matcher i helgen, en på söndan och en på måndan. Ska bli roligt att komma igång med seriespelet igen efter uppehållet. Ska göra mitt bästa.
Har väl inte så mycket att säga mer.
Nu får jag väl hoppas att allt skit vänder till den " bra " sidan. Men jag ska inte ta upp negativa saker nu, jag sa väl positiva saker nu, eller?
Ha de gött. Snart är det jul. *L*
// Alexander Nerbring.
Har nu i några inlägg skrivit bara om sorgen i mitt liv. Efter många tankestunder har jag kommit fram till att,
mitt liv är inte så dåligt som jag får de till och verka.
Får väl först och främst ta upp det viktigaste.
Skolan. Det går frukstansvärt bra faktiskt. Är faktiskt lite imponerad av mig själv, att jag verkligen tar tag i skolan. Det känns sjukt bra, trodde aldrig jag skulle klara de, de har jag heller inte gjort, ÄN. Men som det känns just nu, så kommer jag klara det. Men man vet ju aldrig, vad som helst kan hända, men tar ett steg i taget, tar som sagt inte ut något i förväg.
Sen får jag även passa på att tacka mina underbara vänner som jag faktiskt har nu när jag tänker efter.
Dom ställer upp i vått och torrt. Robin, Hanna, Johan, Kim, Jessica, Patrik...Ja en del, det är riktiga vänner som visar att dom ställer upp alltid vad som än händer. Och dom ska veta att jag ställer upp för dom också, vad som än händer.
Och min bror såklart, han är nog den personen jag älskar mest i mitt liv, han är den personen jag kan snacka med om allting som händer, både positiva och negativa saker. Tack Martin.
Nu till bowlingen.
Kanske inte ska gnälla, men just nu går det inte bra, känns som jag tappat allting efter uppehållet, släpp, tempot , ja, tekniken över huvudtaget. Men antar att det kommer, de gäller bara att träna och stå i.
Har två matcher i helgen, en på söndan och en på måndan. Ska bli roligt att komma igång med seriespelet igen efter uppehållet. Ska göra mitt bästa.
Har väl inte så mycket att säga mer.
Nu får jag väl hoppas att allt skit vänder till den " bra " sidan. Men jag ska inte ta upp negativa saker nu, jag sa väl positiva saker nu, eller?
Ha de gött. Snart är det jul. *L*
// Alexander Nerbring.
Kommentarer
Postat av: Stickan
Som du alldeles säkert vet så har man ofta än fler vänner än man kan räkna upp. Inte alla som talar om att de finns, men de finns där när man behöver.
Vad gäller bowlingen, så är det ofta lit "sjögång". Alltså än så går det upp och än så går det ner. Som du så riktigt skriver, TRÄNING och åter träning är det ända som hjälper. Have a Nice Day.
Trackback
