juniornerbring

Ja, som ni ser så ska jag skriva lite om min uppväxt. Inte hela , men det mesta, från då när jag började skolan tills nu. Så hoppas ni gillar att läsa mycket. =)

Började i ettan 1999 om jag inte minns fel. Det började rätt bra, men mot slutet av ettan så började jag trivas mindre och mindre p.g.a mobbning. Och det fortsatte enda till nian men det kommer vi till sen. I ettan hade jag Sigen Bengtsson som lärare, inte den bästa läraren precis. Hon ville att jag skulle börja på sån special skola på grund av min "aggressivitet" helt fel, för jag var inte aggresiv. Så det startade väl upp ett litet " krig" eller ska vi kalla det bråk istället?
Det blev inget med det, jag fick stanna kvar. I tvåan hade jag fortfarande Sigen, Men det gick bättre denna gång. Men mobbningen fanns kvar. Var utstött, bråkade mycket. Hade ingen vän i klassen.

Sen över till trean mellanstadiet då alltså. Trivdes inte mycket bättre där, utan snarare mycket sämre. Hade Stefan Öberg som lärare, kanske bättre än Sigen, han brydde sig verkligen om mig, han har gjort mycket för mig för att jag ska klara av skolan. Men hur mycket han än gjorde för mig , så var det ingenting som fungerade, mobbningen står fast vid mig. Jag mådde bara sämre och sämre. Och fyran behöver jag inte ta upp för det var exakt likadant. MEN då hände det en sak.

femman. Trivdes som en fisk i vattnet. Fick bättre vänner, jag var ju en av dom i klassen. Då hade jag Lotta Mårtensson. Jag trivdes, men jag var ju en av dom, samtidigt börja jag skita i skolan och stöka i klassen, störig var jag. Men det bättrades på vid vårterminen. Då skötte jag mig. Men, det skulle tydligen bli sämre i sexan då jag kom upp i högstadiet. Det var då allt började igentligen, mobbningen kom tillbaka. Jag var utstött i hela högstadiet. Då började jag skita i skolan , började skolka. Då gick det över gränsen. I slutet började jag komma tillbaka och var mer och mer i skolan, men det gick snett igen. När jag började slåss och sånt. Allt spårade ur i min hjärna. Tror jag var i minst 7-8 slagsmål den terminen. Vårterminen då. DÅ mådde jag inte så dåligt över det.

Men i sjuan, det var då, allt vände, jag började må dåligt. Detta har jag inte berättat för någon, första gången jag berättar detta, jag försökte ta livet av mig i sjuan. Men, jag lever nu ju. Och jag har glömt det för längesedan. Men skolan gick allt sämre. Jag fick dåliga resultat på prov och läxförhör. Jag pluggade aldrig. Fick samtal hem varje vecka, var på möte varje månad. Bråkade mer och mer med mamma och pappa. Sket i allt och sket i att kämpa.

I åttan, det var ju då det riktiga " allvarlet" satte igång. Betyg och allt. Det gick väl bra första terminen. Men sen mot slutet tappade jag skolmotivationen. Mer slagsmål än i sexan. Slagsmål varje vecka kanske. Många var det iaf. Men det var inte mitt fel att jag kom i slagsmål. Det var folk som gick emot mig. Som i sjuan så fick jag samtal hem och möte varje månad. Sen blir det inte bättre genom att vi bytar lärare hela tiden. Tror vi har hafde många fler lärare än vad dom andra klasserna hade från 1 - 9. Därför blev det svårare för mig att fixa mina betyg. Och nu förstår jag varför mamma och pappa tjatade på mig hela tiden på att sköta skolan, men jag orkade inte. Sen blir det inte bättre av att jag blir nerslagen på fritiden och får ett rykte om att jag är " rasist" Som jag inte är. Sen blev det ett helvete när jag började göra musik. Blev mobbad för livet för mina första låtar. Men å andra sidan , så fick jag reda på mina äkta vänner var. Men, sen fortsatte det, folk kom mot mig och mobbade mig. Jag mådde skit och började skolka hela tiden.

Och i nian har jag inte så mycket att skriva om. Då tog det slut med skolan, det var redan kört för mig. Så jag sket i att gå till skolan. Till slut blev jag anmäld till socialen. Som jag är fri från nu( tror jag). Sen fick jag börja med anpassad skolgång. Jobbade 8 månader av nian. Så, det var ju som förväntat. Att jag skulle få ig i dom flesta ämnen.VG i idrott och G i musik. Resten hade jag ig i. Dåligt. Men 8 månader jobb istället för skolan förklarar väl saken. Men jag var så trött på den skolan. Och när jag ville byta skola i sjuan, så var det ingen av "idioterna" till rektorerna som lyssnade på mig. Utan jag fick gå kvar mot min vilja. Så klart blir det så.  Grundskolan har varit ett rent helvete för mig. Men fast jag jobbade, så kände jag mig ändå som en av klassen jag gick i.  Ett litet videoklipp från nian: http://se.youtube.com/watch?v=B2vRQoMVeH4&feature=related . Nu är min skolgång slut i grundskolan.


Och nu går jag på Bellevue på IV Data. Och trivs där. Och det är nästan så jag inte vill lämna denna skolan, men jag måste vidare. Detta är första gången jag riktigt trivs i skolan. Även om jag har mina dagar där jag är slö och trött.

Nu hade jag tänkt skriva lite om bowlingen. Började bowla rätt tidigt i mina dar. Och hittade grejen direkt, jag fastna för det. Även om jag bara var 4-5 år första gången jag rullade klot. Men vid 6-7 års åldern började jag fasnta för bowlingen.
Och spelade i dåvarande Söderkulla BK. Än idag tillhör jag den klubben, fast nu heter den Team Malmoe. Jag är väl bland dom ungdomar som spelat längst i den klubben. Och då menar jag åldersklassen 15-19. I början utvecklades jag inte så mycket. Men det har blivit mer ju äldre jag blev, vid 12 årsåldern började det hända saker. Sen idag, är jag väl duktig enligt dom flesta. Kanske inte resultatmässigt, men folk säger att jag har det perfekta slaget. Så resultaten kommer väl. Och jag har ju haft rykten om att jag ska vara en sur jävel. Kan hålla med, jag har tappat humöret ofta, och det har fått konsekvenser. Men det blir bättre och bättre för var säsong. Och har lovat, att hålla humöret på topp denna säsongen. Och tränat i onsdags och spelade tävling i måndags. Det är kul med bowling igen.

Musiken då. Har väl hållt på i 2 år nu snart. Det startade dåligt. Men en första låt är alltid en första låt. Men jag har utvecklats. Och nu håller jag på med mitt första mixtape. Har uppträtt på scen tre gånger, två gånger på Arena 305 ( där den ena gången sändes på tv) Och även uppträtt på Malmö Festivalen 2008. Fast det står still nu, men först och främst måste jag fixa skolan, sen i sommar ska jag satsa på musiken på allvar.

Sen har jag ju även spelat fotboll i Eriksfälts FF. Började rätt ung, men inte så direkt att jag brann för sporten. Det gick upp och ner, jag började slutade började slutade o.s.v. Nu har jag lagt fotbollsskorna helt på hyllan.

Har väl inte så mycket mer att skriva om mitt liv. Nu vet ni det mesta som hänt mig i min uppväxt. Hoppas ni tar allt till er, ni lite yngre som läser detta och inte gör samma misstag som jag gjorde. För lovar er, det blir inte bra, det kommer bli ett helvete ni kommer gå igenom. Hoppas ni gillar det ni läst. Vet att det är några som följer min blogg. Och sen får jag inte glömma att nämna min tränare, som tränat mig i alla år som jag spelat bowling. Stig Johansson. Tack för allt du tränat mig med.

Trevlig helg. // Alexander "Nebro" Nerbring.