juniornerbring

Jag har en väldigt obehaglig känsla inom mig, ingen aning om vad, hur eller varför. Känns inte bra i alla fall. Är orolig för vad som komma skall...Redo att höra det?
Ett stort misstag är det i alla fall...


Kvällen var den 22 november. Jag var på fest hemma hos en polare, och min dåvarande flickvän var med där.
Vi börjar med att ha kul,dansa och spela kort. Jag sitter bredvid mitt ex, och vi börjar snacka om en sak jag inte minns om vad det är, men iaf, folket runt om tror att vi vilken sekund som helst skulle börja bråka, så en av dom sätter sig emellan och avbryter oss, jag blir såklart sur över att dom tar de för givet att vi ska bråka så fort vi pratar med varandra påverkade, förstår dom, men man ska inte ta saker för givet, så blir jag lite mer sur när jag ser att hon sitter som om hon vore oskyldig eller vad man ska säga...Så börjar vi diskutera och småbråka just då...Senare går hon upp en trappa och jag går ut för att vi ska lugna ner oss...Sen började de tyvärr bli ännu värre så börja vi skrika på varandra hit och dit...Hon nämnde en helt onödig sak som gjorde mig ännu mer förbannad " det skulle inte förvåna mig om du slog mig"... Vi slutade att snacka med varandra och fortsatte festa...När vi då ska hemåt, så var det något som vi snacka om på väg mot bussen som gjorde henne förbannad, sen blev vi tysta igen, hon sätter sig med vår kompis och lyssnar på musik, jag blir sur över att dom sitter för sig själva så sitter jag där ensam, och jag är inte tyst om det...Men när jag sa det så skrek vår kompis på mig att jag ska va tyst, jag blir då tyst...och vi åker till Lindeborg Centrum för vi skulle sova hos mig...

När vi hoppat av så gick jag fram till henne, och skulle prata med henne tyst men, då överreagerar hon och börjar hota mig och provocera mig, och jag bad henne sluta med det hon gör...Men hon fortsatte och hon fortsatte...Och i såna situationer låser min hjärna sig helt och hållet, och då tänker inte jag ett skit, min hjärna är helt off...(Ser absolut inte det som en ursäkt)Så jag slår henne, det var försent för mig att tänka " jag går härifrån nu, du får sova var du vill" Det var helt enkelt försent, jag tänker inte nämna hur jag slog henne, bara att jag slog henne, och nu är jag anmäld för misshandel, och jag trivs inte med det kan jag säga er...

Att vara anmäld för misshandel, på en tjej som man älskar riktigt mycket, är nog det värsta jag varit med om, jag är inte stolt över det...Så ska man inte göra, det hör inte hemma här i samhället, jag ångrar det mycket och skulle kunna ge allt jag äger för att få det ogjort...Vill ställa allt till rätta, men that´s life, det går inte. Vi försökte lösa det, vi försökte fixa det, vi blev tillsammans 6 februari igen, men även den " sagan tog slut" fast, på ett bättre sätt, vi märkte att det inte fungerade så vi bestämde oss för att skiljas som vänner...Men jag är ändå stolt över att vi försökte fixa vårt förhållande tillsammans. Men det med misshandeln på henne, det är något som jag aldrig kommer komma över, den biten kommer alltid vara kvar i mitt huvud, det är något jag helst inte kommer berätta för mina barn när jag blir äldre...Det är något jag skäms över och ångrar. Denna text kommer från djupet av mitt hjärta och hoppas ni förstår att jag mår inte bra över att ha denna bördan på mina axlar.
Men tack vare mina äkta vänner och familj så har jag klarat mig ganska bra. Jag kommer aldrig bli helt återställd efter detta, men jag kommer kunna leva med det. Just nu vill jag bara att polisutredningen ska ta ett slut så jag kan börja om och förhoppningsvis leva ett någorlunda bra liv.

/ Alexander Nerbring

Det är en text jag haft inom mig länge länge länge, men jag har inte vågat publicera den än, för jag är ganska rädd om vad folk ska tycka om mig... Utöver det så vet jag inte alls vad som hänger upp sig i hjärnan på mig, känns som jag skulle behöva lite avslappning, men var kan man få det när man mår som jag gör efter det?
Finner ingen ro någonstans...


Imorgon är det i alla fall derby...Helsingborgs IF mot Malmö FF...Heja di blåe! En tidig seriefinal på Olympia i Helsingborg. Hoppas bara den sänds på canal+ så man kan se den hemma, annars får det bli puben(utan öl)
Annars så är veckan som vanligt, skola skola och återigen skola...


Våren är här nu, fan vad härligt att höra fåglarna på morgonen och riktigt höra att det är vår. Härligt att ta en promenad till skolan och känna doften av vår. Lite kallt, men fan va jag älskar doften av vår.

// Alexander Nerbring