juniornerbring

Detta är en text som jag önskar att jag ej behövt skriva...Men nu måste jag ännu en gång släppa ut mina tankar om sån här skit....
Känslan jag minns ifrån det, det är en känsla jag hade hoppats på att få slippa och som jag trodde jag hade kommit ifrån, men man går inte trygg någonstans i denna värld, allra minst i malmö. Och tungast är att man blev lurad av en jag kallade för en vän.
Klockan 23:00 igår kväll, ungefär blev jag misshandlad för 3-4 gången. Varav 2 gånger på samma område...Och det som låter ännu mer sjukt, är att natten innan hade jag drömt om att just jag blev misshandlad.
Fick en väldigt bra fråga just nu i skrivandes stund..." Varför ska allt hända dig, Nerbring?" Ja, varför ska allt hända mig? Finns det något som INTE har hänt mig? Mjo, det finns det, men ni förstår vad jag menar.

Jag kan inte komma på vad jag gjort för att få förtjäna till att bli misshandlad, och dessutom blir sparkad på när jag ligger ner, har folk ingen som helst respekt? Respekt är ett slitet ord, folk har förstört ordets innebörd. Tyvärr. För respekt, saknar folket, respekt finns inte längre, respekt för de oskyldiga, finns inte längre kvar. Nu behöver man inte ställa till med något för att bli misshandlad längre, nu räcker det att man är på fel ställe vid fel tidpunkt för att bli nerslagen, rånad, och diverse. Så trött på det. Varför just jag? I skrivandes stund ligger jag fortfarande och skakar, för nu är jag även hotad till livet...Jag kommer snart inte våga gå ut, kommer snart ine ens våga vara i mitt eget hem. Vart vågar jag vara? Finns det något slut på denna skiten? Just nu, känns det ganska hopplöst...
När ska respekt, få tillbaka sin innebörd? När ska folk få respekt? När ska folk lära sig vad respekt är för något?
Jag mår skit, rent ut sagt, skit. Sån här skit gör mig galen. Sån här skit, gör mig äcklad.
En sak är säker, sån här skit, trycker inte ner mig, jag står kvar på mina ben oavsett vad som händer...Vad som händer, går jag med huvudet högt och rakryggad. Där vet ni det.
Detta skriver jag enbart för att, det ska synas, när folk gör fel, det ska höras när folk gör fel. Någon måste ju sätta stopp för idioterna...Och vi vinner inte kampen mot idioterna om vi sitter i tystnadens sal. Vi måste få vår röst hörd för att kunna stoppa våldet. Stoppa misshandel på oskyldiga folk.

Vilket fall som helst, så känner jag mig inte trygg längre. Inte bara för min skull, utan för min familjs skull också. Detta är det värsta som finns, känna sånt här obehag. I misshandels sekund, hinner man inte tänka på mer än " detta klarar jag, detta kommer gå bra" När det slutat, när idioten stuckit, det är då, den känslan kommer, det är då man börjar känna smärtan, det är då, man blir ledsen och deppig. Det är då man vill gräva ner sig...Men jag tänker inte gräva ner mig, redan imorgon ska jag till Svedala. Ohhhh vad skönt att lämna malmö stad för en dag. Komma bort från skitet en dag, känna att jag är trygg för en dag, känna lycka för en dag. Men framför allt, umgås med BRA folk. Ha kul med BRA folk. Känna att man kan va sig själv med BRA folk. Inte slippa dölja sitt rätta jag för att DÅLIGT folk ska döma en, slippa dölja sig själv för att inte enligt DÅLIGT folk göra fel. slippa dölja sig själv för att DÅLIGT folk kan slå en, DÅLIGT folk kan ställa till det. DÅLIGT folk kan dra åt h*lvete.

Tack för mig. Hoppas våldet stoppas. För detta är äckligt som det ser ut.

Kom ihåg, säger detta för att få min röst hörd.

Och kom även ihåg, det går inte och trycka ner mig. Det ska mycket till för ni ska kunna trycka ner mig. Så lägg ner ditt liv på annat. Bye!

Nu ska jag försöka sova, ligger fortfarande och skakar. Detta är så obehagligt.

// Nerbring