juniornerbring

Vet inte vad jag ska göra för att ta tag i det på riktigt, inte bara ha det i tankarna.

Känns bara så hopplöst. För tillfälligt. Jag vet innerst inne att de kommer lösa sig, på ett eller annat sätt. Men det är det som är jobbigt att inte veta HUR det kommer lösa sig. De är som ett pussel, där tusen bitar fattas. Jag känner mig misslyckad, ska man inte göra, men det gör jag helt ärligt. Ekenomin går åt skogen, ligger efter i skolan, bowlingen slarvar jag med. Försover mig med mera... Det är inte jag! Det är fan inte jag. Mitt rätta jag är borta. Och det är min uppgift att hitta den där Alexander nerbring som alltid skötte sina saker som man ska, gjorde inte något extra, utan jag gjorde det som är generellt för svenskar, jag stack inte ut i mängden utan gjorde bara det jag behövde göra. Vad hände med den Alex?

Det är inte mycket kvar av skolan. Snart tar jag studenten, och det skulle kännas skit om jag inte fixar mina betyg. Som sagt, jag har det i tankarna varje dag. Men ingenting händer. Varför? För att jag inte tar tag i något. Så, vad ska man göra när allt känns skit? Ska man göra som jag gjort den senaste tiden och låtsas som ingenting har hänt? Vad ska man göra när man inte har ork till att ta tag i någonting? Ska jag bara ligga här och kolla  på hur mitt liv går åt skogen? I helvete heller! Jag ska och jag vill ta tag i det. Vet att de kräver en del tid. Men jag ska fan stå där på utsparken 8 juni 2012 och vara glad för att jag fixade mina betyg. Jag ska besegra hindret som gör så att jag inte kommer någonstans.

Jag tror inte riktigt på mig själv, men jag vet att jag har vänner som tror på mig. Jag ska jag vill jag orkar och jag kan!

/ Skruvkorken.